Mikael söker andlighet hos asagudar
Hornstötar och trumslag ljuder över skogen i Stockholms utkanter när Bifrostfolket kallar till nyårsblot. Mikael Kjellgren tog med sig familjen från Finspång för att delta.
Textläsning av goden Peter Falk. Till vänster syns Mikael Kjellgren och Linnea Karlsson.
Foto:
Hit har Mikael Kjellgren sökt sig efter att i många år letat efter likasinnade själar. Nu har han börjat arbeta för att skapa sin egen lilla bifrostgrupp i Finspång.
En häxa?
Linnea och Rasmus, barn till Mikaels sambo Jeanette Karlsson, snor runt Freja och beundrar den knotiga staven, smyckad med ormskinn, kristaller och runor.
- Är du en häxa, undrar Rasmus.
Freja skakar på huvudet och skojar med barnen. Gydja är det hon kallas bland medlemmarna; ett slags prästinna i denna förening där asatro blandas med utövande av hantverk, diktläsning, dans och sånger. Fokus ligger på järnåldern. Balansen mellan kvinnligt och manligt betonas i det blot som följer.
I skogsgläntan står en ring av marschaller och en eld flammar ur en järngryta. När hela gruppen samlats vänder sig Freja mot alla fyra väderstrecken, underjorden och överjorden för att kalla in en rad olika gudar och naturväsen. I bakgrunden hörs dånet från tunnelbanan. Flera tåg hinner rusa genom den sena eftermiddagsskymningen då blotet hålls. En mamma promenerar förbi med två flickor. De stannar till och bjuds in att delta i blotet.
Att klä sig i järnåldersinspirerade klädnader och hålla andliga ceremonier i naturen är intressant, berättar de 13-åriga ungdomarna Alexandra Lord och Björn Almkvist. I skolan slukar de all kunskap om järnåldern och vikingar med ett helt annat intresse än sina klasskamrater. De blir inte alls utpekade eller retade i skolan för sin religionsutövning.
- De tycker att det är coolt att man håller på med det här, berättar Alexandra.
Bifrostfolket är en utbrytargrupp från det större Svenska asatrosamfundet där flera medlemmar varit med tidigare. Även Mikael:
- Men jag fick inte den kontakt jag sökte med någon där. Här känns det ofantligt tryggt. Som att komma hem till familjen.
Samma sak berättar Freja som startade Bifrostfolket. Den nära familjära gemenskap som hon vill ha fann hon inte hos andra asatroföreningar.
Flera av medlemmarna hos Bifrostfolket har det gemensamt att de sedan unga år varit fascinerade av Nordens förkristna seder i kombination med dess kläder och hantverk.
- Jag har varit intresserad i 20 år minst. Det handlar om rötterna; varför vi firar jul och midsommar egentligen, säger Mikael.
Andlighet i naturen
Så har han läst om Nordens historia och känner en själslig samhörighet med en helt annan tidsålder än den kristna kyrkan representerar. Kopplingen till att söka sin andlighet i naturen är stark. Det är där föreningen håller alla ceremonier, minst fyra blot om året. Namngivning av barn sker också utomhus, i sommar planeras en sådan ceremoni i Finspång då Mikael och Jeanette väntar tillökning.
Men det är inte helt lätt att formulera i ord varför asatron känns så rätt för Mikael. Det handlar både om naturen, sättet att utöva tron och de uppsluppna gillen som avslutar bloten.
- Det har med kvinnofrid, eller med frid överhuvudtaget att göra; synen på kvinnor och barn.
Barnen får alltid vara med och får stort utrymme, de finns där såväl under rådets riksting (som föreningens styrelsemöten kallas) som på ceremonier och gillen. Den balans Bifrostfolket vill uppnå handlar också om att uppvärdera så kallat "kvinnliga" egenskaper och kunskaper.
Gydjan Freja (vars namn är detsamma som kärleks- och fruktbarhetsgudinnan inom asatron) är också huvudpersonen under nyårsblotet, hon skapar själv ceremonierna med inspiration från tidigare utövande i andra föreningar och egen kunskap. Vid sidan finns föreningens ordförande och gode Peter Falk, den manliga motsvarigheten till gydjan. Han sköter textläsningen. Blotets sång heter I Fröjas kraft. Den ber om Fröjas (= Frejas) och Odins kraft i cirkeln. Och handlar också om att nå kärlekens och kunskapens visdom.
Ett ihåligt horn skickas runt i ringen och alla får dricka tre gånger för det som ligger närmast om hjärtat. Tankar skickas främst till nära och kära, både nu levande och de som lämnat jordelivet. Stämningen är både högtidlig och allvarlig.
På slutet offras äppelklyftor; de läggs ut på olika platser i naturen.
En knapp timma
Efter kanske en trekvart avslutas blotet: Freja vänder sig åter mot alla fyra väderstrecken, underjorden och överjorden för att kalla tillbaka en rad olika gudar och naturväsen. Lite frusna om tårna vandrar 23 personer hemåt till Hyresgästföreningens lokal i ett av hyreshusen. Där väntar gemensam middag; gille med dans och musik.
I ett hörn av lokalen står vandringskäppar med runor, statyer, verktyg som Tors hammare, smycken och annat hantverk för att beundra och inspireras av.
Så jobbar vi med nyheter