En förnimmelse av vad det kan vara och hur det faktiskt var innan ni vet vad. Det är inte den där hejdundrande folkfesten som Kulturnatten har varit men nog känns det att det puttrar och visst finns en längtan efter nånting mer i luften.
Kanske kan man se Åsa Jungnelius mäktiga interaktiva installation i Bråvallaverket just som en symbol för det. Hur kulturen som varit instängd och fjättrad nu vill slita sig loss. Hennes "Paviljong #1: Energier" var definitivt Kulturnattens mest spektakulära inslag och när det stora varmluftsballongen stiger upp inne i Bråvallaverket är det omöjligt att inte bli imponerad. Presentationen är den första delen av ett flerårigt platsspecifikt arbete kring Södra Kajen och Syltenområdet som ska pågå fram till 2023. Blir fortsättningen lika imponerande kommer det att blir riktigt spännande.
Annars kändes det lite som att Norrköping klev ut ur sitt ide, ruskade på sig och bestämde sig för att nu jävlar. Fullt av folk på gatorna och välbesökta krogar. Många av de runt 250 programpunkterna var fullbokade eftersom restriktionerna fortfarande finns kvar några dagar till och visst säger det nåt när människor står på gatan utanför och följer Kairos smakprov på den planerade musikteatern genom de uppslagna fönstren på Bergslagsgården. Suget efter upplevelser finns där utan tvekan.
En upplevelse som stannar länge i hjärtat fick definitivt vi som fick plats i Värmekyrkan under Carl Biörsmarks utställning Sand, songs & sounds from Sahara. Genom den Polarprisvinnande organisationen Play for Change nådde Norrköpings kulturnatt en världspublik vid 18.30-tiden på lördagen när eventet sändes live via deras kanaler. Packman-gänget från kommunens daglig verksamhet visade vad musik och glädje innebär. Den värmen och glädjen nådde med all säkerhet ända ner till Sahara och till musikskolan The Roots of Sahara som utställningen skildrar.
Att innan dess fått uppleva performance-måleri på Ståhl Collection, behagligt häng i De Geer-hallens Bistro, en Knäppingsborgsgatan som i vanlig ordning lockar massor av folk är tydliga tecken på att nu har det nog vänt. Och när jag avslutar Kulturnatten med att glida in på Hallarnas innegård för välbesökta och stabila spelningar med Efterfesten och Televote känns det ta mig tusan nästan som vanligt. Som det var BC - before corona. Det känns fint.