Jag kan inte garantera att barn inte mobbas

Hur tänker utbildningsdirektören, verksamhetscheferna och rektorerna?

Det blir fler konflikter och fler ensamma barn, eftersom vi inte hinner förebygga detta (på grund av att det är för få personal) leder till mer psykisk ohälsa bland eleverna.

Det blir fler konflikter och fler ensamma barn, eftersom vi inte hinner förebygga detta (på grund av att det är för få personal) leder till mer psykisk ohälsa bland eleverna.

Foto: Lise Åserud/TT

Insändare2021-04-17 11:23
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skolans värld är en katastrof inom Norrköpings kommun. Jag har jobbat som fritidslärare i cirka tio år och det blir sämre för varje år som går, men 2021 är nog droppen. Skolan jag arbetar på går back med tre miljoner. 

Med det menas att fem till sex pedagoger behöver sluta. Jag vet inte om utbildningsdirektören Sofia Lindén vet vad det innebär i praktiken? Jo, jag kan berätta.  

I praktiken gör detta att kunskapsmålen är svårare att nå -  det som är så viktigt.

Att vi når målen. Att vi inte blir sämre. Att vi ökar i resultat. 

Varken lärare eller fritidspedagoger orkar utbilda. Det finns inga garantier för att lyckas när vi är ensamma med 24 elever. 

Att klasslärare är ensamma i klasser med tre till fyra NPF-elever och ska ge alla likvärdig utbildning är en sak, och en annan - att två fritidslärare är ensamma ute på gården på rasten med diabeteselever, epilepsielever och NPFelever plus cirka  80-90  andra elever (ledsna elever, elever som har konflikter, elever som är ensamma, elever som behöver plåster). 

Och hur hänger detta ihop då?  Det är inte så att bara personal på skolan blir utbrända och mår skit. Eleverna känner absolut också av detta. 

Det blir fler konflikter och fler ensamma barn, eftersom vi inte hinner förebygga detta (på grund av att det är för få personal) leder till mer psykisk ohälsa bland eleverna. Och det leder som ni kanske förstår, till att elever inte kan/orkar/ vill arbeta på lektionerna. 

De kanske inte ens dyker upp i skolan. Där står sen en klasslärare. Ensam. För hennes kollega som annars brukar vara med och hjälpa eleverna i klassen- har blivit uppsagd. På grund av ekonomin. Som ni, politiker, verksamhetschefer, rektorer är med och påverkar. 

Jag själv kan inte heller garantera barns säkerhet. Jag kan inte förebygga ett bråk om jag är ensam med 45 elever. Jag kan inte längre säkerställa att barn inte kränks, blir slagna eller mobbas. Jag får panik. Jag hinner inte med. Det gör ont i mig. Vi måste ha fler personal i skolan. Vi skriker på hjälp till våra rektorer, men får tillbaka ”lös det själva”. Hur ska vi kunna lösa det? Det är sinnessjukt.

Ett sista ord till er föräldrar! Sätt krav på skolans ledning. Nöj er inte med kränkningsanmälningar när ert barn blivit kränkt. Fråga era lärare hur de har det, så får ni kanske höra sanningen. Vi är så många som mår skit inom Norrköpings skolor.