Vi på Tjejjouren Norrköping har aldrig haft ett sådant tryck av stödsökande på chatten som vi har nu. Under en kväll kan vi ha långt över tio stödsökande, vilket är över en tredubbling jämfört med samma tid förra året.
En viktig faktor är såklart den rådande pandemin. Många samtal handlar om just ensamhet, saknad av att inte få vara i skolan och oro inför framtiden, men vi möter också unga tjejer som vittnar om våld och sexuella övergrepp. Vår chatt, stödtelefon och mail bemannas av volontärer. För att kunna möta trycket från stödsökande har vi under de senaste månaderna rekryterat flera volontärer till vår stödverksamhet, vilka först måste genomgå en utbildning i tjejjourkunskap.
Vi rekryterar, utbildar, tar joursamtal och fortbildar oss. Allt detta gör vi ideellt och det tar mycket tid från oss som är engagerade. Vi får ofta höra att det är fint att arbeta ideellt och många tycker att vår typ av verksamhet ska fortsätta utgå ifrån ideella krafter.
Det har i stort sett alltid varit så inom kvinno- och tjejjoursrörelsen. Kvinnor ska lägga tid på oavlönat arbete, utöver allt annat ansvar som läggs på deras axlar. Någonstans har vi lärt oss att det är fult att vilja ta betalt, att vi ska arbeta gratis och att ens våga tänka på att ha anställd personal har nästan varit tabu.
Samtidigt går vi och flera andra Tjejjourer runt om i landet på knäna. För att orka fortsätta driva vår verksamhet skulle vi behöva mer resurser, personal som kan samordna stödverksamheten, vilket i sin tur skulle kunna göra så att vi kan utöka öppettiderna, rekrytera fler volontärer, utbilda dem, träffa fler tjejer och viktigast av allt, vi skulle kunna stötta och hjälpa fler tjejer och unga kvinnor till ett bättre och mer jämställt liv - vilket också skulle hjälpa samhället i stort.
Tjejjourer runt om i landet gör en stor samhällsinsats, vi avlastar och kompletterar kommuner, skolor och sjukvården i arbetet med att stärka och hjälpa tjejer som mår dåligt och som behöver stöd. Det här är ett uppdrag som vi vill fortsätta göra, utan risk att själva gå under - men hur länge till orkar vi utan resurser?