Frida Keuper från Holland har en hel frys full med växter och mossa. En del har hon fraktat med flyg från Alaska, där hon också gjort experiment.
Hon vill se vad som händer när mossan tinar. Hur mycket metangas börjar sippra ut och hur mycket koldioxid börjar växterna ta upp?
Det kan ge en förklaring till vad som kommer att hända när de stora fälten med permafrost börjar tina i Sibirien på grund av den globala uppvärmningen.
- Fördelen med Abisko är att alla kommer hit. Det går fortare att kunna prata med andra forskare här på plats än att försöka hålla sig uppdaterad genom att läsa forskningsartiklar, säger Frida Keuper.
Abisko lockar till sig forskare från flera europeiska länder och övriga världen, dels på grund av den arktiska miljön, som är unik, men också för att det är ett av de få ställen i Europa där det finns områden med permafrost.
Hela 1900-talet
Det andra unika för Abisko är att man har haft meteorologiska observationer och naturvetenskaplig forskning här under hela 1900-talet. Det finns material att gå tillbaka på.
- När det gäller klimatdata behöver man mätningar under en lång tid för att kunna se skillnaderna. Vi försöker förstå de processer som sker och hur de påverkar klimatet. Det ökar vår förståelse för vad som kommer att hända i framtiden, säger Reiner Giesler, föreståndare för CIRC, Climate Impacts Research Centre, vid Umeå Universitet, som har sin verksamhet förlagd till Abisko.
Tittar i backspegeln
Forskarna tittar i backspegeln för att förutsäga framtiden. Med hjälp av experimenten försöker man förstå hur ökade koldioxidhalter, strålning från solen, mark- och lufttemperaturer och snödjup påverkar ekosystemen.
Det finns tidigare varma perioder som man kan avläsa i sedimenten och det finns statistik.
Redan 1910 byggdes den första meteorologiska stationen i Abisko. Det har man nytta av i dag, även om de tidigaste uppgifterna är varierande.
- Problemet med klimatdata är att det sker stora naturliga variationer och stora fluktuationer mellan kallare och varmare perioder. Man behöver långa tidslinjer för att kunna se förändringar, säger Reiner Giesler.
Att det skett förändringar de senaste 20 åren råder det ingen tvekan om.
- Växthusgaseffekterna visar sig mer och mer. Sjöar och vattendrag är oerhört viktiga att studera och hur de upptar koldioxiden, något som man delvis har ignorerat tidigare. Man måste titta på hela landskapet för att få en så bred bild som möjligt, säger Reiner.
350 forskare
Ibland kan det vara upp till 350 forskare som under samma period utför sina experiment i omgivningen. De största aktiviteterna i Abisko sker under växtperioden maj-september.
- Nu märker vi att det har blivit ett ökat intresse även vintertid. Forskare studerar bland annat vad som händer vid "varmluftsdropp", när varma vindar på vintern strömmar in från Nord-Atlanten och förorsakar upptining av snötäcket. Det kan ställa till problem för rennäringen, säger Christer Jonasson, stationschef i Abisko.
Forskningen i Abisko handlar om tre begrepp som börjar på bokstaven M. Vid "monitoring" ser man på statistik, gör miljöövervakning, mäter och dokumenterar.
Spruta koldioxid
Vid "manipulering" gör man experiment som att till exempel spruta koldioxid på växter och se hur de reagerar och vid "modellering" försöker man analysera och beräkna processer.
- Med monitoring förstår vi vad som hänt, med manipulering vad som händer och med modellering hur framtiden kommer att se ut, säger Christer Jonasson.
Den som gått allra längst bakåt i tiden är forskaren Peter Rosén.
Han ingick i en internationell expedition som med hjälp av lera från en meteoritsjö på Arktis har försökt se hur klimatet förändrats så långt bakåt i tiden som för flera miljoner år sedan för att kunna rekonstruera framtidens klimat.
Forskarteamet har sett hur klimatsystemen mellan Arktis och Antarktis hänger ihop och påverkar varandra.
- Vi har sett ett tydligt samband. Det kan få global betydelse med tanke på de tecken som man kan skönja på en kommande kollaps av havsisen runt den Antarktiska halvön och kanterna av västantarktiska inlandsisen, där avsmältningen sker med accelererad fart, säger Peter Rosén.