Rebecka Le Moine (MP) är uppvuxen på landet i Småland och har spenderat mycket tid i naturen, vilket antagligen är orsaken till hennes tidiga och starka miljöengagemang.
– Jag har alltid känt att jag vill försöka bidra och lämna ett positivt avtryck bakom mig, det tankesättet har styrt mina val i livet.
När hon började studera valde hon naturvårdsbiologi för att få kunskap om hur vi kan bevara den biologiska mångfalden. Då fick hon en del insikter:
– Det finns mycket kunskap om allt som är fel, alla destruktiva handlingar som görs och att vi måste sluta med dem. Alla publikationer och forskningsvarningar om biologisk mångfald under de senaste 50 åren säger att vi måste göra något, men ändå fortsätter vi på samma inslagna väg. Och så kanske man skruvar på marginalerna.
Rebecka valde att engagera sig i Miljöpartiet eftersom hon anser att de är det enda partiet som ser att alla arter har rätt att finnas för sin egen skull.
– Miljöpartiet ser att alla arter har rätt att finnas, oavsett om de är lönsamma för oss eller inte. Andra ser det som att ”skogen kan få finnas så länge den ger avkastning” eller ”korna kan få gå ute så länge det är ekonomiskt lönsamt”. Djurvälfärd och artbevarande måste ha ett egenvärde.
Media rapporterar, enligt Rebecka, mer om klimatkrisen än naturkrisen. Politiskt menar hon att naturpolitiken ligger tjugo år efter klimatpolitiken och det är något hon vill ändra på.
– Vi har vant oss vid krav, verktyg och mål för klimatarbetet, det är dags att göra detsamma för arbetet med biologisk mångfald. Det är extra belönande för man kan se effekter på kort tid och lokalt.
Hon menar att de flesta människor bryr sig om andra arter, men väldigt få känner till hur situationen faktiskt ser ut i Sverige.
– Många tänker nog på stora djur som pandor eller isbjörnar när man talar om hotade arter. Men vi har tusentals rödlistade arter i Sverige. Det är bra om vi gräver där vi står och försöker få till en hållbar politik och lagstiftning i Sverige. Vi är så stolta över vår lagstiftning här i Sverige, och ibland får man uppfattningen om att vi tror att vi är färdiga – men så är det inte.
Hon fortsätter:
– Idag finns det fortfarande inget juridiskt skydd för hotade arter, bara det är uppseendeväckande. Akuthotade arter måste få rätt juridiskt skydd från olika exploateringar som till exempel överfiske, jakt eller avverkning.
Som tur är så är det, enligt Rebecka, mycket som kan göras åt naturkrisen för den som äger mark, arbetar med de gröna näringarna, eller som har en trädgård.
– Men det behövs lagar och mer effektiva styrmedel, och där kommer politiken in. Lovet vill leva, och om vi bara visar politisk vilja, så finns det hopp för den biologiska mångfalden.