Som en trogen, lojal och stundtals hängiven vän av Melodifestivalen, som i dagarna svepte in över Östergötland och Linköping med artister, lastbilar och färger för den första lördagen av känslor, borde väl dagens rader handla om precis just det, men jag kan inte sluta tänka på en resväska.
Det går inte.
Det var ju mer än en resväska.
Den 27 januari 1945 befriades fångarna vid koncentrationslägret i Auschwitz. Den dagen är, och har så varit genom generationer, en minnesdag för Förintelsens offer och en dag vi går ut på gatorna och tar plats i kampen mot rasism, intolerans, antisemitism och främlingsfientlighet.
I måndags morse, på dagen exakt 75 år från datumet, valde någon eller några att placera en väska utanför entrén till Stadsmuseet, som dagen före invigt utställningen "Medlöperi och motstånd" med underrubriken "Nazismen i Norrköping – då och nu". Jag har inte sett väskan själv, men nåddes tidigt följande dag om det makabra innehållet. Väskan, som stod öppen och var klädd i kamouflagetyg med en påklistrad Davidsstjärna, innehöll tvålar, glasögon och satiriska bilder.
Det finns liksom ingen tvekan om budskapet till Stadsmuseet och Norrköping.
"Vidrigt", sa museipedagogen Ellika Kyndel, som tillsammans med forskaren och författaren Johan Perwe producerat utställningen.
Vidrigt är ordet.
Resväskan ger oss ytterligare en vink om hur viktigt och värdefullt det är att vi aldrig, aldrig slutar berättar om då nu och för alltid. Utställningen, som ska finnas på Stadsmuseet i ett år, fick en flygande start med över 800 besökare redan den första dagen. Den skakar om besökaren, lyfter så många berättelser och ställer flera allvarliga frågor i dagens samhälle.
I måndags kväll, mindre än tolv timmar efter upptäckten utanför museet, samlades ett par hundra människor vid Synagogan i hörnet av Tunnbindaregatan/Bråddgatan och tågade, med facklor i sina händer, mot den judiska begravningsplatsen. Fackeltåget svepte längs Kungsgatan för att hedra Förintelsens offer och samtidigt påminna oss att aldrig glömma.
Landshövdingen Carl Fredrik Graf sa i sitt tal:
"Det betyder mer än kanske var en tror att vi kan upprätthålla den här traditionen här i Norrköping. Omvärlden fick för 75 år sedan väldigt tydligt höra och se vad tolv år av nazistiskt styre hade skapat. Ofattbara 1,3 miljoner mördades i Auschwitz-lägret, som blivit en symbol för hela det fruktansvärda skeende vi kallar Förintelsen. Det var ett skeende utan motstycke i vår mänskliga historia.
300 gymnasielever vid Bergska i Finspång fick i början av veckan lyssna till överlevaren Piotr Zettingers skakande berättelse om sin flykt från nazisterna i Warszawa. Han gjorde 22 föreläsningar förra året, men räknar med fler under det här året.
"Den äldsta av de jag känner är 93 år. Jag är bara 82. Att ha en viktig roll i livet håller mig ung. Nu har det också bildats en grupp med barnbarn till de överlevande som åker runt och berättar sin historia, berättade Piotr Zettinger vid sid första besök i Finspång.
300 unga till har i dag en berättelse att berätta om och om igen.