När mörkret faller framåt eftermiddagen (när såg någon solen senast?) och redaktionen så smått börjar runda av inför en helg, som kan lura med både små och stora äventyr landar också en vecka av intryck, upplevelser och möten på bordet. Det finns olika mappar på mitt skrivbord av uppslag och reportage med rubrikerna "skapade", "på gång", "klara" och "publicerade".
De ger, var och en, en viss vink om det man gjort de senaste dagarna.
Här är ett axplock av det som varit, är och komma ska från min egen vecka 46.
Den började sällsynt skakig.
Jag råkade - i en blandning av total utmattning och större lyckorus - avsluta mitt skrivande från sommarens häftiga äventyr i O-ringen med en ny utmaning och tanke om Vasaloppet 2020. Min coach och rådgivare, Knutte Nord, avrådde med tydlig stämma just det, men mjuknade en smula av ordet Halvvasan och gav klartecken till start, som är den 25 februari klockan 09.45. I samma ögonblick satte han mig i kontakt med Oskar Svärd, som vunnit Vasaloppet tre gånger under sin karriär, i hopp om att försöka göra min resa över 45 kilometer lite smidigare.
Ett besök hemma hos Oskar Svärd i Eksjö senare äger jag, numera, ett par rullskidor, som jag tog till jobbet i början veckan. Det var första och sista gången av fler skäl än jag orkar räkna upp här. Jag tänker i fortsättning åka på mindre vägar på obekväma tider så ingen ser eller hör något, men jag lär återkomma i någon spalt hur det här äventyret fortsätter.
Det var ju tur 100-årskalaset för Zaga Busch hos SPF Seniorerna S:t Olof på Slottsgatan var efter lunch den dagen så jag hann... Väl på plats, bland hyllningarna och talen, fick jag en liten glimt av den lika viktiga som charmfulla bridgevärlden, där varje kort dras med tystnad och känsla. Tisdagsbridgen är så mycket mer än ett spel.
Jag försökte inte ens göra intervjun där och då med Zaga. Det fanns liksom inte tid för det, men jag vågade inte heller bryta tystnaden.
Jag rundade istället av arbetsveckan hemma hos Zaga över en kopp kaffe, pepparkakor, ett längre 100-årsprat och en snabblektion i bridge.
"Du borde verkligen lära dig det här. Det är fantastiskt roligt. Jag är inte bra, men jag har så kul", säger Zaga.
Ni kommer få läsa mer om hennes passion i en tidning nära dig inom kort.
Veckans absolut, kanske hela mitt livs närmaste intervju, gjorde jag med kollegan och närmaste grannen Gunnar Hagberg, som sitter en dryg meter bort på redaktionen, men för artikelserien På promenad med... så lämnade vi huset, gick genom Industrilandskapet och pratade om hans senaste bok Norrköpingsnyanser En hyllning till staden vid Strömmen.
Torsdagen levererade ett känslosamt och varmt lunchmöte med Tilda Schönbeck på Stadium Arena inför ett 100-tal personer på Dolphins nätverk. Tilda Schönbeck drömde om en karriär som hoppryttare, men en otäck olycka 2013 förändrade livet totalt för henne. Hon hamnade under en stegrande häst och fick flera svåra frakturer i ryggen och hamnade i rullstol, men hon har aldrig slutat drömma om en idrottskarriär och att rida igen på allra högsta nivå. Idag finns en ny glöd i hennes ögon med sikte på Paralympics i Paris 2024, där hon kan vara med i två grenar - rullstolsbasket och paradressyr.
Vi pratade om det och lite till och ska mötas igen för de sista detaljerna i den intervjun.
Mot vecka 47.