Utförsäljning och utskrotning
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Militära bandvagnar och andra fordon, snöplogar och skidor ja till och med kanoner finns till försäljning.
Möjligheterna att göra ett riktigt klipp och till exempel införskaffa en Haubits 77 i "bra bruksskick" är dock begränsad. Försvaret vänder sig i första hand inte till allmänheten utan till myndigheter som Räddningsverket, men också en del företag.
Mycket kommer också att säljas eller skänkas till de baltiska staterna. Förvisso ett bra sätt att hjälpa dessa nationer att bygga upp sina ännu tämligen diminutiva försvarsmakter.
Ett par frågor inställer sig dock. Den första är om försvarsmaktens vänstra hand vet vad den högra gör. Det är bra att fordon och annan materiel försäljs istället för att hamna på soptippen, men mycket skrotas ändå ut. Till exempel gäller det terrängfordon och splitternya (aldrig använda) Volvo B 18-motorer från 1960-talet. De senare rariteterna hade ägare av veteranvolvobilar varit beredda att betala stora summor för pengar som det konkursmässiga försvaret nu går miste om.
Samtidigt finns det annan materiel som inga fler än de mest militärnostalgiska kan vara intresserade av. Vem vill till exempel köpa försvarets gamla skidor och stavar modell ä?
En annan fråga är huruvida hemvärnet erbjudits någon materiel. Hemvärnet, vilket fram till helt nyligen praktiskt taget saknat egna fordon, har klagat på att förbigås trots att det i logikens namn borde ha förköpsrätt. Hemvärnets framtida roll är visserligen oklar, men då organisationen bygger på frivillighet kunde det vara lämpligt att förse det med (relativt) modern materiel och därmed till en låg kostnad plåstra det blödande försvaret.
Under alla omständigheter kan var och en med egna ögon nu se hur omfattande den pågående nedrustningen är. Nyanskaffningsvärdet motsvarar cirka 400 miljarder kronor. Skulle allt överskottsmateriel lastas på långtradare skulle det gå åt mer än 14000...