Det är aprilväder mitt i vintern och vi nås av nyheter om urspårade tåg, signalfel och förseningar. Tålamodet tryter vid den svenska järnvägen. Varierande väderlek och långa transportsträckor i landet är några av de naturliga orsakerna. Men vilka är felen vi kan styra över och vad gör vi egentligen åt dem?
Ofta får vi höra att Sverige har Europas mest avreglerade tågtrafik, men inte Europas mest effektiva järnväg. Ändå måste vi göra någonting rätt, eftersom Sverige står som förebild när EU-kommissionen planerar avregleringar för stora delar av unionens tågmarknad.
Målet med avregleringen har varit att sänka kostnaderna och öka valfriheten för resenärerna som i allt högre utsträckning väljer det mer miljövänliga tåget. SJ kommer att sänka priserna med minst 10-15 procent (enligt SJ:s egen beräkning) när de får mer konkurrens på populära resvägar som Göteborg–Stockholm.
Trots denna positiva utveckling har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gått ut efter senaste tidens tågproblem och ropat på statligt styre. Varför?
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) varnar för att ett återförstatligande kan göra järnvägsunderhållet 20 miljarder kronor dyrare mellan perioden 2014-2025. Hon hänvisar samtidigt till en statlig utredning som visat att underhållet blev 25 procent billigare när det statliga monopolet avskaffades.
Ändå är det uppenbart att missnöjet med tågtrafiken är utbrett. Just nu visas pjäsen ”Hela Sveriges järnväg” på Uppsala Stadsteater. Dramatikern Gertrud Larsson har skrivit en satir som skulle haft premiär den 15 februari, men flyttades fram fyra dagar. Kanhända ett medvetet val för att ytterligare driva pjäsens poäng?
Problemen med den krånglande järnvägen drabbar inte bara resenärerna. Höga utgifter för underhåll av järnvägen har nu fått näringslivet att begära ut redovisning från Trafikverket om hur pengarna för underhåll används.
”Totalt kostar järnvägens trafikstörningar och flaskhalsar svenskt näringsliv miljardbelopp”, säger Per Bondemark, ordförande i Näringslivets transportråd (SvD 18/1).
Problemen och kostnaderna drabbar svensk basindustri och beror i mångt och mycket på trängseln kring den svenska järnvägen i kombination med återkommande stopp av urspårningar, rälsbrott och andra störningar. Det lägger helt enkelt krokben för stora delar av Sveriges tillväxt och rörlighet.
Om man ska lägga offentliga resurser på järnvägen bör det vara genom utbyggnation och bättre samordning av tider på den räls som redan finns, men mycket kan lösas genom utveckling av konkurrenssituationen i en öppnare marknad. Under tiden ser vi hur missnöjet ges uttryck för i politiska artiklar och dito pjäser – och en bred diskussion är också gynnsam för ett sunt demokratiskt klimat.
Vi kan kanske inte styra över att det råder aprilväder i februari, men vi kan fortsätta att utveckla marknaden för ett miljövänligare, effektivare resande längs Sveriges avlånga land. Då gäller det att vi håller oss borta från statligt styre och i stället tillåter oss att vara förebild för hela Europas tågmarknad.