Till salu: Rättvisemärkt samvete

Fairtrade city Norrköping lägger ansvar och samvetskval på andra.

Norrköping2008-08-18 00:18
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.
Fairtrade city lanserades som koncept i Sverige 2006 och innebär en "diplomering till kommuner som engagerar sig för etisk konsumtion", enligt den egna informationen. På hemsidan utlovas att konsumenter som köper rättvisemärkta produkter bidrar "till att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor". Rättvisemärkts kriterier främjar också demokrati, organisationsrätt och miljöhänsyn. Rättvisemärkt är ett bolag och en förening i samverkan för ökat utbud av och efterfrågan på Rättvisemärkta produkter. Bolaget ägs av Svenska kyrkan och Landsorganisationen (LO). Förra året diplomerades Norrköping som Fairtrade city, innebärande att kommunen ska verka för fler etiskt märkta varor på marknaden. För Norrköping medför det att 75 etiska produkter måste finnas till försäljning, att sju butiker eller åtta kaféer, restauranger och hotell ska erbjuda minst en etisk produkt, samt att en av 50 arbetsplatser måste använda minst en sådan vara. Kommunen har verkligen tagit fasta på de låga startkraven. Inte en enda rättvisemärkt ingrediens finns i maten som kommunens kök tillagar! Rättvisemärkt kaffe har visserligen köpts in på ett äldreboende och en förskola. Men bara till personalen, som på förskolan dessutom själva får stå för mellanskillnaden för det dyrare rättvisa kaffet. Anledningen är uppenbar: Budgeten klarar inte att leva upp till de dyrare produktkraven. För att behålla certifieringen måste kommunen dessutom öka utbudet av etiska varor varje år till dess att 50 procent inom en produktgrupp är etiskt märkt. Därefter är utökningen frivillig. Men några extra pengar har diplomeringen inte inneburit. "Det måste varje verksamhet ta ansvar för", säger kommunalråd Eva Andersson (s). Samtidigt tycker hon att det är "oerhört viktigt att främja etisk konsumtion". Därför har kommunen ägnat sig åt att övertyga privata kaféer att köpa in rättvisemärkta produkter. Fairtrade city-certifieringen kostar alltså extra pengar - som de kommunala verksamheterna inte har. Även om slantarna till rättvisemärkta produkter kan sparas ihop innebär det rimligtvis att man får dra ned på andra kostnader. Och man bör komma ihåg att kommunens främsta ansvar är gentemot kommuninvånarna och den välfärd de betalar för. Samtidigt är det svårt att neka till Fairtrade citys rättvisemärkning då den spelar på samvetet. "Det låter ju som om man borde köpa sånt", sade en kvinna på äldreboendet NT besökte. Precis.
Syftet med rimliga arbets- och levnadsvillkor är naturligtvis obestridligt gott. Därför finns FN-bestämmelser om mänskliga rättigheter. Därmed är det FN, uppbackat av världens regimer, som bör kontrollera att de efterlevs. Genom exempelvis bistånd kan krav ställas. En friare världsmarknad skulle också lösa många problem med prisdumpning och liknande. Att en organisation ägd av Svenska kyrkan och LO tagit patent på lösningen, diplomutdelningen och svenska kommuners samveten är därför problematiskt.
Läs mer om