Välfärdssjukdomar, främst orsakade av stillasittande och socker, har närmast blivit en världsomspännande epidemi. Även om problemen numer är globala och vi vill hjälpa varandra är lösningen inte nödvändigtvis att göra på samma sätt överallt.
FN-organet WHO:s senaste rapport om hälsoläget i världen släpptes i början av veckan och innebär bland annat nio mål för att radikalt minska dödligheten fram till år 2025. Av de 38 miljoner liv som gick åt 2012 var 42 procent av dödsfallen möjliga att förhindra, menar WHO.
Lösningsförslagen omfattar bland annat hårdare tag mot tobaks- och alkoholreklam, utfasning av transfetter, stöd till primärvård samt rekommendationer för bättre kostvanor och mer fysisk aktivitet.
Gott så. I dag är utbredningen av välfärdssjukdomar (diabetes, hjärtsjukdomar och cancer) oroväckande och vi kan behöva påminnas om knepen för att leva ett långt, sunt liv. Men vi bör för den delens skull inte påtvingas andras bästa bot för att nå dit.
WHO lyfter fram Ungern som positiv förebild, eftersom landet infört punktskatt på skräpmat med fokus på socker, salt och koffein. 40 procent av tillverkarna ska ha ändrat sina recept och konsumtionen av skräpmat ska ha dykt med en tredjedel inom ett år. Det låter väldigt bra, men balansgången mellan välmening och straffavgifter är svår.
Henrik Ennart bevakar mat och hälsa i Svenska Dagbladet och i samband med WHO:s rapport frågar han om vi har rätt att äta ihjäl oss? Medveten om att åsikterna kring punktskatt går isär konstaterar han att vi ändå måste ställa frågan (SvD 20/1).
Har vi rätten att äta/röka/supa ihjäl oss när det kostar andra så mycket att ta hand om oss? Det är närmast en filosofisk fråga som vi bör reflektera mer kring.
Sveriges myndigheter väljer i dag oftast frivilliga överenskommelser, vilket tycks resultera i att vi varken ligger bäst eller sämst till på hälsobarometern, skriver Ennart.
Högre pris är förvisso bättre än förbud, och många länder har i dag höga skatter på transfett, skräpmat och socker. Men förutom att myndigheter inte bör lägga sig alltför mycket i människors egna val och vanor är punktskatt på socker problematisk eftersom det är svårt att sätta gränsen.
Ska vissa sockervaror beskattas högre än andra? Eller ska vi bara göra socker riktigt dyrt så att praktiskt taget varenda produkt som inte är en grönsak beläggs med högre avgift?
Till del kommer den goda utvecklingen naturligt. I de rikare delarna av världen är det trendigt med hälsomedvetenhet. Fler och fler tränar, fler och fler äter nyttigt och till och med snabbmatskedjorna inför hälsosammare alternativ på burgarmenyerna. Det är det fina med det hela: att det är just alternativ. En meny att välja från. Kanske kan då de hälsosammare valen göras billigare i stället för att göra de onyttiga dyrare?
De breda lösningarna fungerar inte lika överallt i världen även om problemen råkar vara globala. Men det är bra att WHO ökar hälsomedvetenheten, så länge vi kan fortsätta skilja på goda råd och tvång.