Jag tog en promenad med citysamordnaren Irene Warmer i Norrköping i början av året, där vi pratade om hur vår stadskärna skulle kunna utvecklas och ta en större plats i våra hjärtan för sin framtid. Hon hade med sig en första analys av det aktuella läget i staden längs Strömmen, där oron för ett öde, tråkigt och stängt city – precis som i många andra städer – är stor.
Fastighetsbolagen Magnentus, Castellum och Lundbergs tog initiativet till arbetet och började, tillsammans med kommunens näringslivsavdelning, ett samarbete för en tryggare, renare och mer levande stadskärna i augusti förra året. De lutade sig mot den internationella samverkansmodellen BID (Business Improvement District) och delade upp arbetet i fem fokusgrupper (varumärke, utbud, platsen, tillgänglighet och trygghet).
Vi gick inte direkt in i några detaljer vid vårt möte där och då, men snuddade vid Hörsalsparken och rummen mellan de fyra galleriorna längs Drottninggatan.
"Det är tråkiga och gråa ytor, där fastighetsägarna vill skapa mer liv, sätta färg eller något annat spännande, men som stoppas med orden ”det är kommunens mark”. Om de kan få använda kommunens mark till att göra något bra för oss alla borde de få chansen", menade Irene.
Knappt tre månader efter vår promenad lämnade Irene Warmer sitt uppdrag (hon gjorde sin sista dag på kontoret i Industrilandskapet på valborg) för ett jobb som handelsutvecklare hos Tillväxt Motala, men hon slutade med en färsk handlingsplan på bordet.
Nu är den här.
Den innehåller mycket.
Jag läste hela handlingsplanen i stället för en iskall promenad i hopp om en stundande vår på valborgsmässoafton och gillade verkligen de små detaljerna, som kan göra så stor skillnad i Norrköping. Vi kommer också, i en serie artiklar under de kommande veckorna, berätta mer om den tänkta förvandlingen.
Man ska inte gräva upp och gräva om city.
Man ska putsa, måla, bygga, tända, skapa och stänga.
Det lilla kan, som vi sagt, göra det stora.
Att försöka ge en total bild av hela handlingsplanen och gå in på var och ett av de olika kvarteren, gatorna, torgen och platserna här och nu finns det inte utrymme för. Det är möjligt att själva planen inte heller är särskilt unik, men nu finns den i alla fall – svart på vitt med en massa bilder – och det är något att ta med sig. Här är några av tankarna för framtiden. Den är, förresten, inte längre bort än något år. Kanske mindre än så, på vissa håll.
Varumärket blir förresten, kort och gott, Norrköping City med en ny logga och identitet.
Det är inte för inte bilden togs just i hörnet av Drottninggatan och S:t Persgatan, som annars är mest känt för klassiska Sternshuset. Här låg ju en gång i tiden ett av Sveriges största modevaruhus. Butiken fanns där i drygt 40 år innan epoken Sterns tog slut på 1980-talet.
I den nya tiden blir det här S:t Persplatsen, som tillsammans med Tyska torget, Stadstornsplatsen med hela området runt S:t Olai, mellanrummen mellan köpcentrum, Hörsalsparken, Lundbergsplatsen och Söder Tull/Kristinaplatsen är sju prioriterade platser, som ska utvecklas.
I Hörsalsparken ska det bli mer belysning, färre planteringslådor som skapar en tryggare plats och utrymme för aktiviteter samt en större scen för event.
Mellanrummen ska lysas upp, gatorna ska få färg och de tomma ytorna ska fyllas med lek- och sittplatser.
S:t Persplatsen (hur många gånger hade du hört det namnet förut?) ska få en mötesplats med "torgkänsla", där man vill bygga mer sittplatser, måla upp och skapa liv på vägg vid Spirans P-hus, ny miljöbelysning och öppna upp hörnet mer.
Biblioteket ska lysas upp på kvällstid, fler sittplatser längs med väggarna, tillbaka med växtligheten och koppla ihop delen med Kristinaplatsen och skapa en gångväg till Konstmuseet.
Jag har egentligen bara berört fokusområde "platsen" här, där det också handlar om att förbättra länken till Industrilandskapet, använda mer av stadens historia, skapa mer utrymme för uteserveringar året runt, vackrare entréer till city och underlätta för privata aktörer att använda offentlig miljö.
Resan har precis börjat.