Det har, just i dag, lördag, gått exakt fyra månader från den fasanfulla upptäckten, när polisen larmades till en adress i centrala Norrköping och hittade en treårig flicka död i en lägenhet. Det har under tidens gång från då till nu kommit en rad med beslut, händelser och uppgifter som fullkomligen tar andan ur oss.
I den här ofattbara historien överträffar verkligheten dikten.
Den om Esmeralda, som inte blev mer än tre år.
Diktens Esmeralda är en av huvudpersonerna i Victor Hugos roman Ringaren i Notre Dame. Hon kidnappas från sin mamma på glid, uppfostras i en annan miljö och blir en Esmeralda, som förresten betyder smaragd på spanska.
Verklighetens Esmeralda var räddad, men världen och myndigheter ville annat och hon finns inte längre.
Vi står kvar här – och har så gjort från den 30 januari – med så mycket frågor och så mycket känslor, som under den gångna veckan nådde allvarets rättssal på Olai Kyrkogata 58, när rättegången mot Esmeraldas mamma inleddes. Jag har cyklat förbi tingsrätten i Norrköping varje dag den senaste veckan på min väg till redaktionen. Det är inte alldeles enkelt att se det här från sidan med objektiva och nyktra ögon, när allt jag ser är just den där bilden med så mycket glädje, lycka och bus.
Mitt hjärta blöder.
Hur kunde det gå så för Esmeralda?
"Lilla hjärtats" död har skakat om oss alla, där vi på redaktionen i vårt nyhetsarbete har mött utmaningar, ställt frågor och funderat över vår rapportering på ett sätt vi aldrig upplevt tidigare. Våra reportrar Eva Jensen och Albin Wiman har suttit med under rättegångens tre inledande dagar. De har följt åklagaren Anna Lander och försvarsadvokaten Per Oehme i deras olika strategier, lyssnat på den åtalade, hört vittnenas berättelser och levererat material till alla våra kanaler. Det är – och har så varit – en ständig balansgång i en svår publicering.
Intresset för rättegången och Esmeraldas öde är mycket stort.
Läsarnas respons har varit överväldigande.
– Det var länge sedan vi fick så många mejl, kommentarer och reaktioner på en händelse, och en rapportering, som vi fått kring fallet Esmeralda. Det finns så många, starka känslor bland våra läsare. Sorg. Ilska. Och så många frågor. Där är vår roll viktig. Vi ska så nära som möjligt följa det som händer. Och sakligt och korrekt förklara vad som sker för våra läsare. Vi ska ställa frågorna som både vi och läsarna har. Det gör vi och det kommer vi fortsätta göra, berättar nyhetschefen Emil Jakobsson, när vi försöker summera alla intryck.
Eva Jensen och Albin Wiman kan se tillbaka på några omtumlande dagar i NT:s tjänst den här veckan.
– Det är en rättegång, som inte liknar något annat jag jobbat med. Det är så många ofattbara inslag … och det har skett här på våra gator i Norrköping. Då det handlar om treårig flicka är det givetvis svårt att inte bli berörd, men samtidigt måste vi ju hålla oss till de pressetiska reglerna. Att vara objektiv och lyfta fram flera åsikter, säger Eva Jensen.
– Att bevaka fall som dessa är väldigt speciellt. Under timmarna i rättssalen är åtminstone jag helt fokuserad på rapporteringen och att ge läsarna en så informativ och tydlig bild som möjligt. Det är först när jag slagit ihop datorn som jag själv börjar processa det jag hört under dagen. Det kan bli en del ältande på kvällarna, berättar Albin Wiman.
Två dagar, i nästa vecka, återstår av rättegången innan dom faller, men frågan är var den och världen tar oss då? Bilden av Esmeralda kommer vi alltid bära med oss.
Vi är skyldiga henne det.