Så kallade balkongfall blir allt vanligare i Sverige, skriver Sydsvenskan i ett längre reportage i går.
Sedan 2006 ska cirka ett tiotal tjejer dött efter att ha fallit ner från balkonger i Sverige. Flera av dessa fall misstänks, tyvärr inte helt oväntat, vara hedersrelaterade brott. Bara på senaste tiden har två balkongfall skett i Malmö, som polis och åklagare misstänker kan vara hedersrelaterat.
Trots att hedersrelaterade brott i dag inte längre är särskilt ovanligt i Sverige, och flera av dessa har rönt stor uppmärksamhet i media, verkar det vara svårt att få stopp på dem. än svårare verkar det vara att få någon dömd för de förmodade brott som skett.
Enligt Sveriges Radios Kaliber har man inte kunnat driva något av fallen i åtal. Bara det är ett faktum som gör att morden tyvärr inte lär minska i framtiden, då det i praktiken är fritt fram utan att riskera någon form av straff.
I Sydsvenskans artikel vittnar flera stödföreningar för utsatta kvinnor om hur unga kvinnor blir utsatta för påtryckningar, inte sällan under lång tid, som sedan eskalerar och leder till att kvinnan antingen tar sitt eget liv eller råkar ut för ett regisserat självmord. Enligt polisen är de bägge senare fallen att misstänka som hedersrelaterade brott, eftersom att släktingar eller familj har befunnits sig i lägenheten under tiden, något som är ytterst ovanligt när det gäller självmord.
Att polisen står tämligen handfallen inför denna typ av kriminalitet råder det ingen tvekan om. Dels är det svårt att hitta bevis som håller för en rättegång, även om det finns många tecken som tyder på att det hela är ett hedersrelaterat brott. Dels finns det, enligt Leif Fransson som är före detta biträdande chef på Malmöpolisens avdelning för brott i nära relationer, en rädsla att ställa vissa frågor, då man inte vill bli anklagad för rasism. Det kan naturligtvis vara fallet, men om det ska gå så långt att polisen undviker att ställa frågor – som kan leda till att ett brott blir löst – är det ett problem. Naturligtvis ska inte polisen ställa onödigt provocerande frågor, men om det i praktiken innebär att vissa poliser inte får ut den information de skulle behöva är det naturligtvis katastrofalt. Inte minst för de kvinnor som befinner sig i liknande situationer.
Att Rikspolisstyrelsen har sammanställt tips om hur man som polis bör gå till väga vid denna typ av händelser är naturligtvis välkommet, men frågan är om det räcker.
Samtidigt bör man ha i åtanke vilka mekanismer som ligger bakom denna form av brottslighet. De starka krafter och påtryckningar som finns skulle förmodligen tyvärr inte minska ifall straffet blev lite högre.
En början är att ta hand om dessa utsatta kvinnor medan tid fortfarande finns. De som lever med sin släkt och familj som utsätter dem för påtryckningar klarar av förklarliga skäl endast en kortare period.