Att det svenska starka konsumentskyddet har varit bra och viktigt för den svenska handeln råder det ingen tvekan om. Så har fallet varit länge, men på senare år har handelsmetoderna snabbt förändrats och lagstiftningen har inte riktigt hunnit med.
Justitieminister Beatrice Ask (M) och konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) skrev i lördags på Svenska Dagbladet Brännpunkt att det måste bli ändring på detta. Det är ett välkommet förslag som alla berörda parter har att vinna på.
Många har i dag erfarenhet av den ”nya” sortens försäljare: telefonförsäljare, ivriga säljare utanför matbutiken, samt diverse erbjudanden på internet. Att många skyr dessa som pesten beror säkerligen på att de inte vill bli störda, men även på grund av att många inte känner tillit till säljmetoden som sådan; man misstänker att det finns någon hake. Många vill helt enkelt kunna göra sina inköp i lugn och ro i en butik som känns igen och där man vet att det är kunden som alltid har rätt. En fysisk plats dit man kan återvända om man skulle bli missnöjd med sitt inköp.
Regeringen har bland annat för avsikt att stärka näringsidkarnas informationsskyldighet, så att till exempel företag som säljer telefonabonnemang på gatan ska vara skyldiga att redovisa alla kostnader som kommer att ingå i avtalet. Om företaget skulle kräva kunden på en kostnad som inte redovisats vid avtalets tecknande ska heller inte kunden vara tvungen att betala denna. Regeringen har även beslutat om en lagrådsremiss i vilken det bland annat föreslås att det ska införas ångerrätt för inköp och avtal som ingås hos försäljare utanför affärslokaler. Ett minst sagt rimligt förslag, inte minst då många av dessa avtal ingås när kunden är stressad och inte har tid att tänka efter och jämföra de alternativ som finns.
Förutom dessa fysiska försäljningsmetoder vill regeringen även se över om konsumentskyddet i samband med telefonförsäljning bör stärkas, något som även riksdagsledamoten Roland Utbult (KD) föreslog tidigare i somras. Han menade att avtal som görs via telefon även måste avtalas skriftligt för att gälla. En förändring som enkelt skulle sätta stopp för de telefonförsäljare som använder sig av tvivelaktiga metoder, inte minst riktigt mot äldre människor.
Att vissa som är verksamma inom denna typ av nya försäljningsmetoder kan hysa en viss skepsis mot förslag liknande dessa är inte att förvånas över. Men det är samtidigt värt att fråga sig ifall Sverige ska ha en handel som bygger på att kunderna inte har möjlighet att tänka igenom sina förslag och således riskerar att bli manipulerade. Vilka konsekvenser detta kan ge i förlängningen är inte särskilt svårt att räkna ut.
Ett starkare konsumentskydd skulle åter sätta säljaren och konsumenten på samma nivå; de företag som inte vill eller kan leva upp till de nya kraven skulle förhoppningsvis försvinna och allmänheten skulle förmodligen känna större tilltro till de nya försäljningsmetoderna.