Det planeras ett nytt vattenskyddsområde för den väldiga sjön Yxningen, som geografiskt delas av Valdemarsviks och Åtvidabergs kommuner.
Bakgrunden är att Valdemarsviks kommun är i färd med att utöka skyddszonen kring vattentäkten i Fallingeberg.
Det är en vattentäkt som i dag förser tätorten Valdemarsvik med vatten, men som i framtiden även ska kunna försörja Gusum och Ringarum. Och då det kommer in vatten från Yxningen i grundvattenmagasinet i Fallingeberg så har det presenterats ett förslag för att göra de södra delarna av Yxningen till vattenskyddsområde.
Om det bildas ett vattenskyddsområde blir konsekvenserna stora för de som bedriver jord- och skogsbruk runt delar av sjön. Tidningen ATL, som i förra veckan rapporterade om det hela, beskriver långtgående restriktioner i de berörda områdena runt sjön. Exempelvis listas att ingen gödsel får spridas på åkrarna, skogsmaskiner får inte stå över natten och restriktioner i skogsavverkningar. Med andra ord långtgående följder.
En som är kritisk mot förslaget, och framför allt processen som har lett fram till förslaget, är lantbrukaren Jan-Eric Andersson. I ATL jämför han processen för Yxningen med den kring Nedre Ätrans vattenskyddsområde i Halland: ”Där tog det sex år från det att förslaget presenterades till att det fastställdes. Där involverades också LRF som expertisgrupp och diskussioner fördes i ett tidigt stadie. Vi blev informerade om skyddsområdet för Yxningen i slutet av sommaren, och som jag förstått det hoppas kommunen få beslutet på plats i början av nästa år.”
Konflikter kring bildandet av nya vattenskyddsområden är således inte något som enbart sker kring Yxningen, även om processerna verka kunna hanteras olika runt om i landet. Snarare har den typen av miljökonflikter – där de drabbade känner sig illa behandlade av myndigheter eller domstolar – blivit allt vanligare. Vi ser dem i skogen, där skogsbruket begränsas alltmer. Vi ser dem alltmer kring jordbruk. Och som nu, kring vatten.
En som var tidig med att lyfta problemet kring den växande floran av miljölagstiftningar var ingen mindre än miljöbalkens fader – tidigare statsminister Göran Persson (S).
I ett högtidstal på Kungliga skogs- och lantbruksakademien år 2018 sade Göran Persson: ”Jag är anhängare av en stark miljölagstiftning, men den måste bygga på att de människor som träffas av lagstiftningen ska förstå den, ha respekt för den, vilja leva efter den och inse att det är något man bygger land med.”
I den meningen fångar Göran Persson en ödesfråga för hållbarhetsarbetet. Och troligen en kärna kring konflikten om Yxningens vatten.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.