Ryssland påbörjade sin upprustning i början på 2000-talet, skärpte sin revanschistiska retorik gentemot omvärlden, genomförde en aktiv energipolitik för att underminera konkurrens och skapa beroende till Ryssland på den europeiska naturgasmarknaden, hotade Estland 2008 och invaderade samma år Georgien, invaderade 2014 Ukraina och annekterade Krim samt fortsatte kriget i sydöstra Ukraina.
Samtidigt ökade Putin sin egen makt, fängslade eller lät avrätta opposition och tog kontrollen över medierna. Först några månader efter invasionen 24 februari 2022 i Ukraina tog svensk säkerhetspolitik steget från de aningslösa förhoppningarnas allianslöshet till en ansökan om medlemskap i Nato.
Kina har under lång tid agerat för att bli världens mäktigaste ekonomi med konsekvensen att världens mäktigaste diktatur då också blir världens mäktigaste nation. Likväl betraktades den kinesiska regimens förtryck bara som ett lite mer exotiskt sätt att utveckla ett land samtidigt som en betydande beundran fanns för den utvecklingsstrategi som gav hög tillväxt. Göran Persson uttryckte som bekant sin beundran för landets ”stabilitet” vilket var en udda syn från ett demokratiskt lands statsminister att värdera en stenhård diktatur.
Nu inser allt fler att Kina genom sin diktatur och förakt för demokrati är ett globalt hot som också drabbar ett land som Sverige, med många företag som har kinesiska ägare samtidigt som det finns många svenska företag i Kina som kan utsättas för diktaturens logik. Nu krävs en svensk och europeisk strategi för att globalt möta Kinas hot och tvinga landet att förhålla sig till den internationella ekonomins spelregler och rättsstatens principer.
Nu är tiden inne också för att lämna naiviteten och förhoppningarna i den svenska Mellanösternpolitiken.
Iran har under lång tid varit ett betydande regionalt hot men genom sina rustningar och strävan att utveckla kärnvapen, med det uttryckliga viljan att kunna utplåna staten Israel, också ett globalt hot. Iran kan genom att stänga sjöfartslederna i Persiska viken blockera en stor del av världshandeln. Den iranska regimen bedriver terror i andra länder och finansierar bland annat Hizbollahs aktiviteter i Libanon och Syrien samtidigt som man förser islamistiska extremister på Gaza-remsan med vapen som riktas mot Israel.
De manifestationer och demonstrationer som vi nu ser i Iran är inte så nya som många tycks tro. En gång avfärdades motsvarande demonstrationer av Sveriges utrikesminister Margot Wallström med att vi inte kan ha synpunkter på de krav som ställs i olika demonstrationer i andra länder. Och Sveriges regering underordnade sig förtryckets symbolik genom att dess företrädare i Iran undertecknade avtal iklädda den påtvingade slöjan.
På motsvarande sätt har vi betraktat arabvärldens diktaturer som i någon mening sanna företrädare för sina folk och konsekvenser av en kultur och tradition vi inte ska ha synpunkter på.
Ska vi värna demokratin måste vi värna den där den är hotad. Israel är ett land som behöver omvärldens stöd, för sin existens vilket är absurt att det behöver sägas, och för försvaret av sin demokrati och rättsstat. Sverige bör aldrig tillåta sig att betrakta sig eller formulera sig som att diktaturernas företrädare är våra vänner utan vi måste dra en skarp gräns mot förtryckarna. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern men också det enda samhället i regionen som tillåter människor att leva sina liv så som de vill leva dem oavsett religion, kön eller sexuell läggning. Det är Israel som bör vara Sveriges vän och det är de förtryckta folken som ska ha vårt stöd.
Ska vi kunna värna demokratin i Sverige och i vår omvärld måste vi visa att vi också gör det där den är som mest hotad av demokratins fiender. Därför måste Sverige vara tydligt i sitt stöd till Israel. Det måste bli en hörnsten i en ny och realistisk svensk Mellanösternpolitik.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.