Krigsdagbok 19/3

Problemet är att Ryssland förlorat, men Putin vägrar inser det.

En ukrainsk soldat med svenskkonstruerade Robot 57 i en av Kyivs norra förorter.

En ukrainsk soldat med svenskkonstruerade Robot 57 i en av Kyivs norra förorter.

Foto: Eftrem Lukatsky/AP/TT

Ledarkrönika2022-03-19 16:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med oförminskad styrka fortgår terrorbombningarna över ukrainska städer, samtidigt som det är uppenbart att Ukraina fått tillgång till allt bättre luftvärn. Till exempel slog bara två av sex ryska missiler ned i Lviv natten till i går. De andra sköt Ukraina ner.

I Mariupol är det dystrare. Visserligen har upp till 300 personer grävts fram levande ur ruinerna från den sönderbombade Dramatiska teatern, men över 1000 kan finnas kvar i mer eller mindre skadade skyddsrum. Och räddningstjänsten har svårt att utföra sitt arbete på grund av strider i närheten. Det senare kan tyda på att en rysk slutoffensiv i just Mariupol står för dörren, trots att lågt räknat 100.000 civila fortfarande finns kvar i staden.

Utanför Kyiv tycks däremot de ryska försöken att omringa staden ha övergetts, vilket förstås borde vara pinsamt för de svenska medier som redan skrivit att huvudstaden är belägrad. Istället gräver ryska soldater nu bokstavligt talat ner sig norr om Kyiv, vilket tyder på att alla ytterligare storoffensiver har avbrutits, åtminstone tillfälligt. Tvärtom fruktar den ryska krigsmakten uppenbarligen ukrainska motoffensiver, vilka på andra frontavsnitt varit framgångsrika.

Mina tankar går ändå främst till de levande begravda under Dramatiska teatern i Mariupol.