Vem sprängde gasledningarna på Östersjöns botten?

På reaktionerna kan vi ana oss till hur det egentligen förhåller sig.

Att någon sprängde gasledningarna är uppenbart, men vem?

Att någon sprängde gasledningarna är uppenbart, men vem?

Foto: Danska Forsvaret/AP/TT

Ledarkrönika2023-03-10 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad var det vi sade! Fast så uttryckte han sig inte – den ryske presidenten Vladimir Putins presstalesperson Dmitrij Peskov. Annars kan man ju tycka att nyheten borde passa Kreml som hand i handske. Enligt nya tyska uppgifter – vidarebefordrade av Die Zeit och New York Times – kan en ukrainsk grupp legat bakom sabotaget mot gasledningarna Nord Stream 1 och 2 i höstas.

Redan från början var attentaten något av ett mysterium. Den första tanken var förstås att ge Ukraina skulden, men redan vid den påföljande eftertanken insåg var och en att så knappast var fallet.

Det var nämligen tveksamt om Ukraina hade förmåga att genomföra ett så relativt avancerat sabotage, men framför allt saknades det politiska intresset. Visserligen skulle möjligheten för Kreml att använda gasen som påtryckningsmedel försvinna i ett bubblande gasmoln, men om Kyiv låg bakom skulle det riskera allvarliga diplomatiska konsekvenser. Förr eller senare brukar sanningen komma fram och då skulle den ukrainska saken plötsligen framstå i sämre dager – inte minst i Tyskland.

Samtidigt var attentatet alltså mycket resurskrävande. Visst finns det säkert skickligare dykare med förmåga att placera ut sprängladdningar längs gasledningarna, men dessa dykare måste ju dels vara intresserade och dels få tillgång till just sprängmedel. Hela operationen bör ha varit både ekonomiskt och logistiskt krävande, därtill med vidhäftande svårigheter att hemlighålla alltsammans en längre tid.

Nu har emellertid det tyska rättsväsendet, enligt medieuppgifterna, lokaliserat en potentiellt proukrainsk grupp om minst sex personerna, som misstänks kunna ha legat bakom sprängningarna. Gruppen ska ha hyrt en större båt för ändamålet.

Visserligen har inga uppenbara kopplingar till Kyiv upptäckts. I den mån aktionen verkställts på ukrainsk order kan det mycket väl ha skett utan presidentens vetskap. Fast mest troligen rör det sig i så fall om ett egenorganiserat sabotage, verkställt av exilukrainare och sympatisörer.

Det har förstås ingen betydelse i Moskva! Händelsen tycks ju påvisa precis vad man sagt hela tiden, att Ryssland är oskyldigt.

Misstankarna har ju tidigare främst gått i rysk riktning, om inte av andra skäl så för att Ryssland kanske är den enda möjliga aktör som har resurserna. Lite långsökt har visserligen misstanken varit, att Kreml beslutat sig för att spränga de egna gasledningarna. Fast händelserna har sin egen logik. Förhoppningen skulle i så fall vara att lägga skulden på väst och skrämma upp Europa med hotet om eskalering av konflikten bortom Ukrainas gränser. Kanske räknade man redan dessutom bort möjligheten till ytterligare gasexport.

Alltså borde man jubla i Moskva. Det gör man inte. Först avfärdades de nya uppgifterna av utrikesdepartementets talesperson Maria Zacharova, därefter gör Peskov detsamma i än tydligare ordalag. Enligt honom handlar det i själva verket om ett amerikanskt försök att blanda bort korten. Den officiella ryska inställningen är fortfarande att USA är huvudmisstänkt bakom sprängningen. En tankegång som inte vunnit stöd någonstans mer än hos den numera tämligen förvirrade gamle amerikanske toppjournalisten Seymor Hersh – vilken dessutom passat på att peka ut norrmännen som delskyldiga till sprängningarna.

Det ryska uppträdandet är till synes ytterst förvirrande. Fast kanske inte. För vad säger att den nu misstänkta gruppen egentligen skulle vara proukrainsk, i synnerhet som personernas medborgarskap enligt medieuppgifterna varit svåra att fastställa på grund bland annat falska pass?

Om Ryssland genomförde attentaten skedde det förstås inte med attackdykare i uniform (eller rättare sagt med uppenbara ryska igenkänningstecken). Antingen uppträdde desamma under falsk identitet, eller så genomfördes sabotagen med välfinansierade och -utrustade bulvaner. Allt för att kunna skylla ifrån sig i den händelse aktionen skulle upptäckas på ett tidigt stadium.

Spekulativt? Förvisso, men den ryska reaktionen måste ju ha något skäl.

Andra har tidigare varit väl självsäkra. Till exempel kammaråklagaren Mats Ljungqvist, vilken leder den svenska förundersökningen om sprängningarna, och som för bara några veckor offentligt uttryckte tvivel om Rysslands skuld ("Det har jag aldrig trott. Det är inte logiskt"). Nu har han vett nog att avböja ytterligare kommentarer (aftonbladet.se). Fast med så förutfattade meningar kan man ju fråga sig om han är helt lämplig att leda förundersökningen.