Med årskullar på upp till 100 000 män och kvinnor, kan det tyckas förhållandevis enkelt att hitta 13 000 intresserade för mönstring – den siffra Försvarsmakten fastnat för. Fast intresse räcker inte, det krävs också lämplighet. Dessutom lär inte frivillighet räcka hela vägen för de 4 000 som till sist kallas in. Ett visst tvång lär krävas. Värnplikt på riktigt.
För tjugo år sedan kallades fortfarande 25 000 in, vara ett fåtal utgjorde frivilliga kvinnor. Då hade ändå vårt gamla invasionsförsvar börjat implodera. Dagens utmattning borde med andra ord vara en lätt match, kan tyckas. Ej så. Systemet är redan överansträngt. Det får lite oväntade effekter.
Medan det gamla försvaret i princip byggde uteslutande på värnpliktiga, ska den moderna versionen först och främst komplettera existerande hel- och deltidsanställda. De anställda räcker nämligen inte till. Av de årliga 3 500 utbildningsplatserna 2017 lyckades Försvarsmakten bara fylla 2 230 och särskilt svårt är det att hitta deltidsanställda.
Lättare lär det inte bli, då vissa som kallas in som värnpliktiga under andra omständigheter måhända tänkt sig att söka tjänst inom försvaret. Vissa kanske inte får, hur gärna de än vill.
I Svenska Dagbladet 8/2 kan vi läsa om Christoffer Hjalmarsson, som inte bara tänkt sig en framtid som yrkessoldat, utan dessutom inom eliten – på jägarförband. Han har redan klarat de inledande testerna med glans, men nu verkar det bli stopp. Försvarsmakten kräver att Hjalmarsson söker tjänsten som jägarsoldat före 20 april, men det går inte. Försvarets egen antagning ligger nämligen nere mellan 22 januari och 22 april. It-systemet har varit avstängt och nu prioriterar Försvarsmakten mönstring av värnpliktiga...
Det hela är förstås idiotiskt, men de som minns värnplikten kommer nog ihåg hur det kunde gå till på tiden det begav sig. Soldater som placerades på tjänster de varken önskade eller alltid var lämpade för. Även under 90-talet, då värnpliktsuttaget successivt minskade, kallades vissa in mot sin vilja – medan andra som ville av svårförklarliga byråkratiska skäl inte fick.
Samtidigt illustrerar situationen hur förkrympt försvaret blivit. Det krävs uppenbarligen omfattande resurser för att ubilda ytterligare några få tusen soldater.
Under överskådlig framtid kommer de anställda utgöra försvarets kärna, varför just den gruppen också bör prioriteras. I den mån resurserna inte finns, borde Försvarsmakten – med regeringens goda minne – minska värnpliktsuttaget, åtminstone tillfälligt. Det kan i sin tur verkställas genom att mönstra färre och bara välja ut verkligt intresserade. Eventuellt tvång kan få stå på anstånd.
Tvånget ja – det brukar i varierande utsträckning försvaras av försvarsvänner! Men då gör man det enkelt för sig. Den gamla värnplikten var lättare att fördra, så länge det omfattande en majoritet av alla män. I dag är ett dylikt majoritetsuttag omöjligt, inte minst eftersom kvinnor numera räknas in i värnpliktskullarna. Den debatten kan vi lämna därhän, eftersom den nya värnplikten inte kommer att likna den gamla i vilket fall som helst. Men just av den anledningen är det viktigt att slå vakt om frivilligheten och i synnerhet undvika uttag av verkligt ovilliga.
Detta är inte uttryck för vänsterliberalt flum! Om många ovilliga tvingas till värnplikt, medan majoriteten slipper och vissa som vill aldrig får chansen – riskerar det att fungera demoraliserande. Det kan rentav försvaga den allmänna försvarsviljan. Det är militära hårdfakta att ta hänsyn till.
Dessutom torde intresset inom Försvarsmakten inte vara fullt så stort för värnplikten, som man emellanåt kunnat få intryck av. När jag träffat anställda sjömän och deras befäl inom marinen, har alla till exempel varit positiva till yrkesförsvaret. Man slipper ständig grundutbildning av nya kullar och kan koncentrera sig på mer avancerad utbildning och övning för redan anställda.
Värnpliktiga kan i varierande utsträckning säkert ersätta dagens måttligt framångsrika satsning på deltidssoldater, men det finns goda skäl att slå vakt om de heltidsanställda. Liksom tidigare duger det att fråga sig om inte intresset också vore större med högre lön och andra ersättningar.