Som det gått att läsa vid upprepade tillfällen på nyhetsplats i NT, har det blossat upp strid om Galleri- och ateljéhuset Kronan i Norrköping, som drivs av Konstnärernas intresseförening. Huset skulle visserligen behöva renoveras, men nog är det ett gott exempel på Norrköping som kulturstad med denna vackra och livaktigt nyttjade byggnad på bästa plats i centrum.
Fast inte länge till, om Kvartetten får bestämma. Hela rasket ska visserligen inte rivas, som i sången om 34:an, men väl ateljévåningarna byggas om till kontor. Konstnärerna själva har förstås länge motsatt sig denna fantasilösa plan och fick nyligen också stöd av oppositionsrådet Sophia Jarl (M). Hon vill istället att redan befintliga kontorslokaler i Hallarna utnyttjas bättre och att Kronan istället rustas upp till kulturens förmån.
För så märkligt är det, att enligt liggande förslag ska tjänstemän flytta till Kronan, medan konstnärerna ska få flytta till de utrymmen i Hallarna som i dag är tomma kontor. En svårbegriplig och därtill kostsam ombyggnadsrockad. Bara kontoriseringen (vilken "underbar" byråkratisk term!) av Kronan kommer att kosta 23 miljoner kronor.
Det vore förstås kostnadseffektivare att låta konstnärerna vara kvar i det som i dag är ateljéer och tjänstemännen använda det som i dag är kontor. Dessutom är det mycket trevligare för inte bara ovan nämnda konstnärer, utan också allmänheten med den blandning och det kulturliv som Kronan i dag utgör. Istället för att kvarteret nästan ska bli en byråkratisk bastion.
Fast kanske är just det tanken? Rent byråkratiskt är det praktiskt att samla så många tjänstemän och politiker som möjligt på samma plats. Kanske är det därför kommunstyrelsens ordförande Olle Vikmång (S) uppenbarligen inte är intresserad av dialog, utan nöjer sig med att återanvända samma argument som tidigare och håller fast vid att Kronan ska kontoriseras. Kosta vad det kosta vill!
För en kostnad blir det och då talar vi inte bara om kronor och ören. Snacka går ju, men att samtidigt köra över vad konstnärer själva vill säger ju mer om den kulturpolitiska dagordningen, likaså att kommunalrådet Kikki Liljeblad (S) avböjer några kommentarer, trots att kulturfrågorna ligger på hennes bord. Som om det bara vore en lokalfråga vilken som helst.
Måhända har det också gått prestige i frågan. Men detta borde den styrande Kvartetten väga mot den ganska ogina attityd man nu uppvisar. Och nya kontor har sällan räckt till några valsegrar.