Vissa ledare är tråkigare än andra att skriva, till exempel för att man känner igen upprepningarna. Som när företagsklimatet ska kommenteras. Svenskt Näringsliv har presenterat sin årliga rankning – och som vanligt går det dåligt för östgötakommunerna.
Nej, jag tycker inte det är någon katastrof att Norrköping tappar arton platser! Inte att Valdemarsvik och Söderköping backar heller för den delen. Smärre upp- och nedgångar i listan säger egentligen inte så mycket. Dessutom är alla positionsförflyttningar relativa. En kommun kan till exempel ha oförändrat gott rykte, men ändå backa om andra kommuner gör bättre ifrån sig.
Lite besvärligare att (bort-) förklara är Finspång fall med hela 36 platser. Fast också detta konstaterande riskerar att skymma det verkligt allvarliga. Nämligen att Finspång faller från en redan så usel position. Och nu landar på plats 250 av 290.
Valdemarsvik har förstås ännu sämre företagsklimat med sin 284:e plats – raskt på väg mot Sverigesämst? Fast inte heller Söderköpings 220:e plats imponerar. Eller för den delen Norrköpings 166:e.
Lilla Ydre längst i söder erövrar en, åtminstone i sammanhanget, imponerande 24:e plats! Överlag går det dock mindre bra för östgötakommunerna och Linköping är med sin 129:e plats inte längre en påtagligt bättre plats för företag än Norrköping. Möjligen en tröst för tigerhjärtan i vår del av Östergötland, men inte mycket mer.
Sammantaget kommer man inte ifrån att Östergötland underpresterar. Företagsfrågor tas fortfarande inte på tillräckligt allvar. Många företag känner sig om inte direkt motarbetade, så ändå tämligen ignorerade. Och samarbete över kommungränserna i företagsfrågor – finns det ens något sådant?
Det finns goda skäl att tillsammans sätta sig ned med näringslivet för att dryfta vad som kan göras. Och vid mer än något entstaka tillfälle, för i stor utsträckning handlar det om vilken politisk kultur som ska råda.