Hela världen skulle skattskrivas, står det i bibeln. Hela världen ska tullskrivas, står det på den amerikanske presidenten Donalds Trumps dagordning. Ja, åtminstone nästan hela världen.
För medan de få varorna från en fattig småstat som Lesotho plötsligen ska beläggas med en 50-procentig tull – ja, då det till och med riktas tullar mot vissa mer eller mindre obebodda öar – kommer Ryssland billigare undan. Ryska varor får ingen höjning alls.
Enligt Washington beror detta på de internationella sanktionerna mot Ryssland. Det förekommer ingen handel att tala om mellan länderna. Ännu en trumpistisk halvlögn, om man är snäll. För även om handeln de båda länderna emellan inte varit så svag sedan 90-talet är den ändock existerande. Förra året importerade USA sanktionsfria varor för 3270 miljoner dollar, medan exporten löpte på 526 miljoner dollar. Med samma, visserligen något obegripliga, måttstock som drabbade exempelvis Lesotho borde tullen på ryska varor uppgå till åtminstone 40 procent.
Nu går det säkert att räkna på andra sätt också, för "alternativ" matematik är som bekant en av Trumps främsta grenar. Dessutom kvittar det. Om den amerikanske presidenten prompt hade velat klämma åt Moskva hade han gjort det – och hittat lämpliga argument i efterhand.
Det anmärkningsvärda är alltså att Trump valt att inte klämma åt sin kollega i Kreml.
Det innebär visserligen inte heller att Ryssland går ekonomiskt skadefritt ur det globala handelskrig som nu brutit ut. Detsamma påverkar ju världsmarknadspriserna på många varor, inte minst råoljepriset. Inte blir det lättare av att Opec samtidigt beslutat sig för att öka sin export.
Oljan är Rysslands enskilt viktigaste inkomstkälla, de internationella sanktionerna till trots. Ja, i praktiken har den ryska ekonomin blivit än mer beroende av olja eftersom sanktionerna också drabbar så många andra varor.
Den eskalerande tullduellen mellan USA och Kina skapar visserligen lite utrymme för Ryssland att öka exporten till det senare landet, fast den ryska produktionskapaciteten är, åtminstone på kort sikt, begränsad. Hur man än vrider och vänder på det riskerar den ryska ekonomin att skadas svårt, i synnerhet som de på grund av kriget i Ukraina hårt ansatta statsfinanserna är så dåliga.
Till skillnad från situationen i många andra länder, åtminstone demokratier, går det i Ryssland emellertid inte att översätta ekonomisk skadeverkan i motsvarande politiskt. Alla risker till trots kan situationen rentav gynna Moskva.
Vi behöver inte gå längre än nyhetsrapporteringen, som nu helt domineras av handelskriget. Den intensifierade ryska terrorbombningen av ukrainska städer förpassas till notisplats. Inte ens när en missil slår ner på en lekplats i Kryvyj Rih och dödar nio barn leder det till särskilt stora rubriker.
Det är en bedrövlig utveckling, men välkommen i Kreml. Kriget går annars inte så bra för Ryssland, åtminstone inte just nu. Förutom en förmodligen visserligen bara tillfällig ukrainsk inbrytning i den Belgorod-regionen, har i stort sett alla större ryska offensivförsök misslyckats. Lite (fast tyvärr bara ganska lite) talar istället för en möjlig ukrainsk motoffensiv senare i vår.
Då är det förstås synnerligen välkommet för den ryska diktaturen när omvärlden inte bara medialt, utan ekonomiskt och i förlängningen politiskt är upptagen på annat håll. Trump har – överraskande eller inte – redan utövat långt större påtryckningar mot Kyiv än Moskva. Hans högsta önskemål är att slippa det "irritationsmoment" som kriget utgör i Vita huset och förefaller beredd att gå med på (nästan) alla ryska krav. Samtidigt kan EU och Storbritannien bara delvis kompensera bristen på amerikanskt intresse. Det politiska utrymmet för att hjälpa Ukraina lär krympa betydligt i takt med att handelskrigets negativa ekonomiska effekter börjar märkas för européer i gemen.
Samtidigt – om Trump vill ha en snabb fred i Ukraina (till vilket politiskt pris som helst) vore det väl ännu bättre att inte bara pressa Ukraina, utan också Ryssland. Så frågan kvarstår: Varför väljer Trump medvetet att inte utöva större ekonomiska påtryckningar på Moskva? Vad har han att vinna på att bli populär i Kreml?
Eller är han i själva verket rädd? I så fall, för vad?