För snart ett år sedan drabbades Ukraina av den stora katastrofen. Men det vilket först såg ut som nationens undergång, blev i själva verket en katastrof för Ryssland. Offensiven körde fast. Till att börja med på grund av ukrainsk motståndsvilja och utmärkt försvarsförmåga.
Och därefter därför att det började töa.
Vi fick alla lära oss begreppet rasputitsa, som på ukrainska heter bezdorizjzjia (väglöshet) och motsvaras av svenskans menföre. Varken vår eller vinter, med vägar som förvandlas till lervälling eller bryts sönder av för mycket tung trafik. Vilket också var precis vad som drabbade de ryska trupperna. Offensiven körde fast, ofta bokstavligt talat.
Vädret gör de ukrainska förutsättningarna lite speciella, vilket härförare från mongolerna till Napoleon och Hitler bittert fått erfara. Istället för att vara den bästa årstiden för stora militära offensiver är våren den sämsta. Vilket också kan få avgörande betydelse för kriget i Ukraina.
Att Ryssland förbereder en storoffensiv är uppenbart, men ska densamma ha en chans måste den verkställas strax – i synnerhet som vintern liksom i fjor varit relativt mild, med förväntat menföre tidigare än vanligt. Samtidigt lider den ryska krigsmakten brist på både soldater och materiel.
I det förra fallet väntas visserligen ytterligare minst 150.000 man med sannolikt synnerligen varierande stridsvärde snart finnas redo att sätta in. Visst går det att återinföra en mer allmän värnplikt, liksom att går över till en krigsekonomi med ökad vapenproduktion som främsta signum. Allt detta innebär emellertid politiska risker och tar tid att verkställa.
Det troligaste är därför en rysk storoffensiv i regionerna Donetsk och Luhansk, i syfte att helt enkelt erövra så mycket ukrainskt land som möjligt och i förhoppningen att detta ska tvinga fram fredsförhandlingar på ryska villkor. Eller rentav att det ukrainska försvaret bryter samman, så att offensiven kan nå ända fram till floden Dnipro.
Fast det senare är nog mest ryskt önsketänkande. Det ukrainska försvaret kommer inte att bryta samman. Däremot kan man tvingas till reträtter och det är där den västliga senfärdigheten i vapenleveranser kommer in i bilden.
Den ukrainska materielproduktionen är inte dålig i sig, men har i stor utsträckning slagits ut och någon tillverkning av exempelvis västerländsk ammunition förekommer förstås inte över huvud taget. Detta är välkänt i västliga militära kretsar, liksom behovet av att snabbt bistå Ukraina, men ofta något som dras i politisk långbänk. Nyckeltermen är "scholzing", passande nog efter den tyske förbundskanslern Olaf Scholz.
Ammunitionsbristen har emellanåt tvingat Ukraina att uppträda mindre offensivt än vad det egentligen är lämpligt, till exempel följdes höstens återerövring av Cherson inte upp och därtill försvåras möjligheterna bland annat av brist på modernt pansar. Det är alltså de omdebatterade stridsvagnarna, som först nu kan börja levereras – och då krävs det både utbildning av personal och uppbyggnad av logistik med mera. Dessutom räcker det inte med ett dussin brittiska Challenger-vagnar eller motsvarande antal tyska Leopard. Ukraina behöver förmodligen minst 300 stridsvagnar för att kunna nå avgörande effekt i kriget.
Utvecklingen påvisar behovet av inte bara generösare västliga leveranser, utan också nyproduktion av materiel – i synnerhet ammunition. Bara under de intensiva striderna i Bachmut förbrukar Ukraina lika mycket ammunition på bara några dagar som ett större europeiskt land gör av med på ett helt år. Det är som bekant skillnad på krig och fred.
Alltså förblir vädret Ukrainas bästa allierade. Om menföret kommer tidigt i år – samtidigt som den förväntade ryska offensiven fördröjs ytterligare något – kan det blir svårt för den ryska krigsmakten att uppnå ens begränsade militära mål. Man kommer att vara låst till större vägar och det är försörjningsleder som snabbt kan bli mycket sårbara. På de stora slätterna i öst kan inte ens stridsvagnsbesättningar vara säkra på att kunna ta sig fram utan att köra fast.
Ytterligare en misslyckad våroffensiv kan bli mer än vad Ryssland klarar av. I den meningen kan kriget i bästa fall nå ett snabbare avslut än vad vinterns tröstlösa skyttegravsstrider ger intryck av. Fast det förutsätter också att Ukraina får den hjälp landet behöver – och det snabbt.