Ukraina håller på att vinna sitt befrielsekrig mot Ryssland och den ryske diktatorn Vladimir Putins motdrag är en partiell mobilisering av upp till 300.000 man. Den samlade ryska reserven uppgår till närmare en miljon man, men i praktiken finns det inte resurser för att mobilisera så många, åtminstone i närtid. Redan siffran 300.000 förefaller överdriven, givet möjligheterna att snabbt in sätta in trupp på effektivt sätt. Det finns varken organisation, befäl eller ens utrustning för att verkställa Putins order.
Samtidigt med att mobiliseringen inleds ska det "folkomröstas" i de delvis ockuperade regionerna Cherson, Donetsk, Luhansk och Zaporizjzja – i syfte att sedan kunna annektera dem som en del av Ryssland. Därmed hoppas Putin kunna kalla den fortsatta krigföringen för ett försvar av fosterlandet. Det lurar förstås inte någon.
De senaste veckorna har Ukraina bjudit på en lika imponerande som glädjande motoffensiv öster om Charkiv. Till relativt små egna förluster har de ryska trupperna tryckts tillbaka, ibland ända till den ryska gränsen. Områden som den ryska krigsmakten till stora förluster erövrade i våras har gått förlorade.
Det har inte varit fråga om någon ordnad rysk reträtt, snarare vild fanflykt. Mängder av materiel i varierande skick har lämnats på vägen. Fast ibland har de ryska soldaterna också lämnat besinningslös beskjutning av civila mål som avskedspresent. Redan har nya skrämmande exempel på ryska övergrepp under ockupationstiden uppdagats. Tortyr, våldtäkter och mord.
Det är lätt att hoppas på utvecklingen som början på slutet av kriget. Om den ryska krigsmakten kollapsar kan de ukrainska trupperna i lugn och ro återta allt som tidigare gått förlorat.
Eller så slår Ryssland framgångsrikt tillbaka. Och då riskerar omvärldens reaktion att bli densamma – fast åt andra hållet och optimism åter förbytas i pessimism.
Så har det varit hela kriget. Få förutsåg den ryska invasionen, men när den väl var ett faktum var det desto fler som fruktade ett fullständigt ukrainskt sammanbrott. När så inte skedde – utan ukrainarna tvärtom framgångsrikt slog tillbaka ryska styrkor utanför framför allt Kyiv – svängde nedergångsstämningen över i något förhastade förhoppningar om en snabb ukrainsk seger.
Fast så blev det inte heller. I östra Ukraina gick Ryssland över till beprövad artillerikrigföring. Långsam, blodig och materiellt förödande. Men effektiv mot en ukrainsk motståndare med just då begränsade möjligheter att slå tillbaka.
Åter började undergångsstämningarna sprida sig. Ett långt utnötningskrig väntade. Hur länge skulle Ukraina orka hålla ut? Hur länge skulle vi, med en allt intensivare rysk energikrigföring bakom hörnet?
Ända tills mönstret återupprepades, fast nu i positiv riktning. Med en fantastisk ukrainsk motoffensiv.
Kommer det att svänga igen? Initialt är det inte omöjligt. Putin förefaller beredd att fortsätta offra tiotusentals unga män på krigets altare och man ska inte underskatta betydelsen av militär kvantitet. Redan Lenin konstaterade, alldeles korrekt, att kvantitet är en kvalitet i sig.
Men hur länge kommer det att hålla?
I takt med de svåra förluster som är att vänta inom de ryska förbanden kan den redan svaga stridsmoralen leda till sammanbrott och massdeserteringar. Det finns också en skillnad gentemot tidigare. Nämligen att allt fler ryssar öppet börjar ifrågasätta kriget (vilket som bekant inte ens får kallas så enligt de ryska censurlagarna, trots att till och med försvarsminister Sergej Sjojgu förefaller ha försagt sig häromdagen). Det har till och med riktats kritik mot Putin personligen.
Nu kommer kriget till många ryska hem, också till dem där människor försökt förneka det uppenbara. Inte minst blir det svårt att undvika mobilisering av reservister i Moskva och Sankt Petersburg, vilket i praktiken innebär mycket större risk för stora protester än på mindre orter.
Ukraina håller verkligen på att vinna kriget, men vi är inte där än och får därför inte ge upp om Ryssland tillfälligt åter lyckas gå på offensiven. Ukraina har visat att man har förmåga att vinna och att det lönar sig att hjälpa landet ekonomiskt och materiellt. Därtill ska den ryska energikrigföringen mot EU inte överdrivas. Vintern kommer att bli svår, men Tyskland har till exempel lyckats fylla sina gaslager till nästan 90 procent.
Uthållighet är dock liksom tidigare den allra tyngsta dygden.