Föredraget hos Flottans män drog fullt hus.
"Instängd med en massa karlar i ett mörkt rum 50 meter under ytan." Sedan var hon fast och valde en karriär som ubåtsofficer.
Kommendör Paula Wallenburg fick uppleva flera glada skratt när hon höll föredrag hos Flottans män i Norrköping på torsdagskvällen. Fast det var inte bara munterhet hon bjöd på. Situationen är allvarlig nog som den är i Östersjön och Wallenburg påpekade att den ryska flottan i Sankt Petersburg och Kaliningrad knappast påverkats av kriget i Ukraina – "varven går för fullt".
Också det svenska ubåtsvapnet upprustas emellertid. Förutom den lite äldre HMS Södermanland har marinen tre ubåtar av Gotlands-klass som genomgått eller genomgår modernisering. Framför allt håller två helt nya ubåtar av Blekinge-klass på att byggas. De kommer att vara lite större än nuvarande ubåtar, sakna traditionellt periskop (!) och kommer att kunna utföra betydligt mer omfattande uppdrag än dagens ubåtar.
Wallenburg är sedan drygt ett år chef för Första ubåtsflottiljen, vilket visserligen tyvärr innebär att hon inte längre har en "egen" ubåt. "Min favorit var Södermanland" berättar kommendören när jag får chansen att intervjua henne, "den kröp under skinnet på mig".
Jag förstår henne. Jag hade själv förmånen att få åka med Södermanland (som skrivande passagerare) för några år sedan, så bland ubåtar är hon också min favorit.
Karriären – Wallenburgs alltså – började som matros och sedan sonaroperatör, först på HMS Sjöhunden. Hon har hunnit med en hel del, bland annat deltog hon i den övning 2005, då den svenska ubåten Gotland "sänkte" ett amerikanskt hangarfartyg. Något som imponerade stort på amerikanerna och påvisade både svenska ubåtars och deras besättningars förmåga.
Då var vi fortfarande neutrala, eller i alla fall alliansfria, men hade redan ett gott samarbete med Nato – och nu är vi som bekant medlemmar av försvarsalliansen. Jag frågar hur detta påverkar arbetet för den svenska flottan, i synnerhet med tanke på den pågående operationen Baltic Sentry (som alltså inte är en övning, utan en skarp insats).
"Det är mycket intensivt, även om det för tillfället inte deltar några svenska ubåtar. Dock befinner vi oss i beredskapsläge. Det är den första större Nato-operation i Östersjön som Sverige deltar i. Det har ju också förekommit kränkningar tidigare, framför allt i luften" säger Wallenburg och menar att vår specialexpertis är mycket efterfrågad inom Nato.
Paula Wallenburg flankerad av ordföranden i Flottans män Bill Zackrisson (tv) och Willy Almberg.
Därmed kommer vi in på den klassiska frågan om ubåtskränkningar. Förekommer det numera några? Nej, det får jag naturligtvis inget svar på... Fast Wallenburg håller inte med om att Sverige numera skulle sakna ubåtsjaktkapacitet. "Vi har återtagit många förmågor, bland annat har vi åter sjöoperativa helikoptrar. Förutom att det byggs nya svenska ubåtar av Blekinge-klassen kommer det att byggas nya korvetter av Luleå-klass."
Wallenburg förklarar att det uppstod en lite besvärlig situation när patrullbåtarna skrotades, medan saknaden efter robotbåtarna är mindre – eftersom hotbilden har förändrats. "De nya korvetterna kommer att kunna utföra många olika uppdrag på många olika platser" förklarar kommendören och påpekar att det inte bara handlar om Östersjön, utan också Nordsjön och ännu längre norrut, upp mot Arktis.
Naturligtvis kommer det också att krävas mycket av ubåtarna, så Wallenburg är glad för intresset att göra militär karriär på ubåt, fast också att många värnpliktiga vill tjänstgöra ombord. "Det kommer att hjälpa med könsneutral värnplikt, det är bra att det blandas upp" säger Wallenburg som dock inte tyckte att det var så besvärligt att som då få tjejer tjänstgöra redan på 90-talet. "Fast jargongen har blivit artigare."
Av anställda slutar visserligen många kvinnor i 30-årsåldern eller så, ofta i samband med att de skaffar barn, men Wallenburg påpekar att det finns många tjänster inom försvaret och behovet är stort. När jag frågar om man kan tala om krig i fredstid – ett uttryck som ibland användes under kalla kriget – nickar hon eftertänksamt. För marinen har den relativt fredliga tiden efter sovjetblockets fall ersatts av en säkerhetspolitiskt mycket allvarligare situation. Svenska fartyg har visserligen deltagit i skarpa internationella insatser förr, men nu kommer hotet åter från andra sidan Östersjön. "Vi är en resurs som behövs. Därför blir jobbet meningsfullt varje dag."