I Tyskland slarvar man inte. I synnerhet inte med akademiska meriter. När Bündnis 90/Die Grünens kanslerkandidat Annalena Baerbock beslogs med plagiat i sin nya bok Jetzt rasade hon och partiet som en sten i opinionsundersökningarna. Att Baerbock tidigare "glömt" att redovisa ersättning på tiotusentals euro hon fått från sitt parti var illa, men ändå inte att jämföra med smygakademiskt fusk!

Så gick det också som det gjorde – och Die Grünen gjorde ett riktigt "dåligt" val i helgen. Lägg märke till citationstecknen. För egentligen gjorde förstås Tysklands gröna inte alls något dåligt val, utan ökade från knappt 9 till nästan 15 procent och en saftig vågmästarställning i förbundsdagen. Dåligt var valet bara i jämförelse med de bästa opinionsundersökningarna i våras, där det ett tag såg ut som om Die Grünen skulle bli största parti.

Om man så vill kan man därmed hävda att ett grönt parti underpresterat i ytterligare ett europeiskt val – fast alltså bara på en relativ skala. Och kanske också i jämförelse med en politisk situation där många tyskar faktiskt anser att klimatet var den viktigaste valfrågan.

Vi svenska ledarskribenter på högerkanten möter därför en politisk verklighet vi bara delvis känner igen från Sverige, under vår resa i Tyskland strax före och under valet till förbundsdagen. Miljöfrågan är stor också i Sverige, men knappast störst – och det kan ju till exempel bero på en brottslighet som till skillnad från Tyskland tycks skena...

Fast verkligen inte bara. I Tyskland möter jag ett miljöparti med en professionalitet som de gröna i Sverige bara kan drömma om – snart två mandatperioder i regeringsställning till trots. När jag träffar förbundsdagsledamoten Claudia Müller från Die Grünen i Schwerin ger hon därför ett annat och mer balanserat intryck än de gröna kamraterna i Sverige.

Die Grünen är beredda att samarbeta med både CDU/CSU och SPD, även om det senare alternativet är mer sannolikt. Man vill också samordna sin politik med liberala FDP, trots att de båda partierna står ganska långt från varandra i ekonomiska frågor.

Däremot har man en kärv relation till Die Linke – av säkerhetspolitiska skäl. Die Grünen är varma vänner av inte bara EU, utan också Nato och förstår inte bara de miljömässiga utan också de säkerhetspolitiska konsekvenserna av den ryska gasledningen Nordstream 2, som enligt Müller delvis handlar om en kortsiktig jobbsatsning.

Nåja, kanske har det hela också lite att göra med den tyska kärnkraftsavvecklingen? Densamma har inte bara resulterat i ökat beroende av den ryska ersättningsgasen utan också gammal smutsig kolkraft. Nu vill Die Grünen forcera avvecklingen av kolkraften, men får svårt att få ekvationen att gå ihop. Överallt ser jag vind- och solkraftverk, men när produktionen tillåts variera med väder och vind riskerar man ständiga brister.

Kanske är det också därför som jag till och med i den tyska huvudstaden snubblar fram i dåligt upplysta parker och promenadstråk på kvällen. Ryktet gör gällande att energibrist framtvingar usla besparingsbeslut.

Samtidigt har 2021 varit året då nästan 200 hundra människor dog i klimatrelaterade översvämningar, allt medan exempelvis huvudstadsregionen Brandenburg lidit av torka och vattenbrist. Det är kanske inte så konstigt att många tyskar oroar sig för framtiden – eller för den skull att Greta Thunberg är mycket större där än här.

När jag besökte Rostock dök hon inte ens upp och det är inte så konstigt för fredag är det bara en dag i veckan och då var Greta Thunberg i Berlin. Trots det demonstrerade (lågt räknat) närmare 2000 personer i en protest som var radikal men också utomordentligt disciplinerad. Miljöfrågorna lär inte minska i betydelse i Tyskland – eller i hela Europa för den delen – om nu någon inbillade sig det.