Gubbens trädgård, som vi har vant oss vid den.
Förr kunde brott under stora helger leda till strängare straff. Ibland känner jag att det kanske inte var så dumt ändå. För visst känns våldet under påsken som ovanligt hänsynslöst.
Tack och lov skadades ingen, vilket vi som vanligt konstaterar. Precis som i motsvarande ledarkrönika för lite drygt en vecka sedan. Man får vara glad för åtminstone det, hur länge det nu varar...
Fast "Undantagssverige" skärptes ytterligare något under helgen. Inga nya söndersprängda portar den här gången. Men väl en ny skottlossning och så två misstänkta mordbränder.
En av dessa följer dock inte alls mönstret. För vem skulle ha intresse av att bränna ned Gubbens trädgård?
Mitt på blanka förmiddagen, som man brukar säga, slog den misstänkte förövaren till. Ägaren Susanne Andersson såg själv hur någon kastade in något i kioskdelen, medan hon räfsade löv. Kort därefter utbröt en kraftig brand och nu har den kära gamla byggnaden från 1800-talet svåra skador. Hur det blir med säsongen återstår därför att se.
Under dylika, om uttrycket tillåts mer konventionella, förutsättningar skulle misstankarna lätt gå till någon uppgörelse i undre världen. Men nej, Andersson är inte någon gangsterdrottning! Och enligt egen utsago har hon inte heller någon hotbild mot sig. Veterligen handlar det inte om "beskyddarpengar" som inte utbetalats i tid eller något sådant.
Marken ägs av Magnentus, som faktiskt har haft framtida planer på att bygga bostäder på densamma. Vi vet ju att det finns oseriösa företag och i Sydeuropa händer det till och med att maffian får betalt för att bränna ned nationalparker, som sedan fritt kan exploateras.
Men nej, Magnentus är inte något oseriöst företag! Jag vågar alltså – utan andra bevis än det sunda förnuftet – friskriva såväl Andersson som tomtägaren för något fuffens. Och det kan ju möjligen vara en lärdom också i mindre uppenbara fall. Att det inte automatiskt behöver vara fråga om organiserad brottslighet i traditionell form.
I fallet Gubbens trädgård står vi därför inför något som initialt ser ut som ett kriminellt mysterium. Vem skulle ha intresse av att försöka bränna ner trädgården? Och hur kan någon vara så fräck att han, sannolikt, gör det på dagen istället för natten?
Då närmar vi oss tanken om att det handlar om en förryckt person. Ett så kallat vansinnesdåd, med andra ord.
Fast det kan också förhålla sig på andra sätt. En del av den organiserade kriminalitetens härjningar har till exempel drabbat också utomstående och helt oskyldiga. Missförstånd i den undre världen som också kostat människors liv. Och vi ska inte inbilla oss att kriminella behöver vara särskilt smarta. För gemene man framstår mycket av våldet som påtagligt amatörmässigt.
Fast för den skull inte mindre hemskt.
Låt oss därför avhålla oss från ytterligare spekulationer. Men konstatera att våldsvågen i Norrköping nu också råkat drabba kulturhistoriska byggnader. Och att ett av Norrköpings mest folkkära sommarplatser vara nära att totalförstöras.
Man får bara hoppas att verksamheten går att rädda och att återupptas i en eller annan form. Vi kan nog vara säkra på att Norrköpingsborna är beredda att acceptera en något provisorisk trädgård tills vidare, bara densamma går att öppna. Och jag undrar om något våldsdåd de senaste åren, åtminstone utan dödlig utgång, har gjort människor så upprörda som attacken på Gubbens trädgård.