Samtidigt som nära nog alla, inte bara här utan i många europeiska länder, är överens om behovet av upprustning – så riskerar vi istället nedrustning i Sverige. Av både den civila och den militära beredskapen.
Det låter helt galet men är en självklar effekt av Sjöfartsverkets ekonomiska kris.
Först och främst ska två av fem helikopterbaser stängas. Att det alldeles oavsett säkerhetspolitiken leder till sämre räddningskapacitet redan här och nu är uppenbart. Fast det påverkar också den militära beredskapen på ett mycket direkt sätt.
"Det som snabbast blir berört är ju Försvarsmaktens flyg. Vi ska alltid stå redo när de är uppe och flyger, både under övningar och skarpt", säger Sjöfartsverkets generaldirektör Erik Eklund. Den militära beredskapen försämras därmed, liksom övningsmöjligheterna. Detta samtidigt som behovet av förstärkta försvarsförmågor diskuteras nästan dagligen.
Därtill kommer ett av fartygen i Sveriges åldrande flotta av isbrytare att läggas i malpåse. Ett antal andra fartyg kommer att avyttras, underhållet av sjöfartsleder skjuts upp och det kan till och med bli fråga om att stänga en hamn. Om det – mot förmodan får man hoppas – skulle drabba Norrköping kommer det att få drakoniska effekter för kommunens ekonomi och påverka hela näringslivet i Östergötland negativt.
Många anställda riskerar också att varslas om uppsägning på Sjöfartsverket. Förra årets negativa totalresultat på 600 miljoner kronor får nämligen inte lov att upprepas.
Att myndigheter emellanåt har svag ekonomi och ibland också tar i lite extra för bättre tilldelning känner vi ju igen. Likaså att det inte sällan ryms dålig hushållning med resurserna bakom olika sparkrav. Fast detta är ändå på en annan skala. Dels genom att verksamheten så uppenbart är underfinansierad, dels att nedskärningarna – om de verkställs – får så negativa resultat.
Det finns flera skäl till krisen och uppenbarligen är det problem som vuxit fram under en längre tid. Förklaringarna går att söka i de negativa ekonomiska effekterna av pandemin och återverkningar av Rysslands krig i Ukraina, men också därför att staten inte kompenserat Sjöfartsverket för inflationen. Därför kräver Eklund nu en kvarts miljard kronor i ökade årliga tillslag, jämte möjligheter att bland annat ta ut högre avgifter och få tillskott genom den nationella infrastrukturplanen.
Han bör få allt vad han begär. Och kanske ännu lite mer.
För allt detta handlar alltså inte bara om Sjöfartsverkets ordinarie civila verksamhet i fredstid – som är nog så viktig – utan bör ses i den akuta beredskapssituation vi ställs inför. Istället för att dra ned på helikopterbaserna bör desamma förstärkas. Flottan av isbrytare behöver moderniseras och skulle också kunna användas mer offensivt bortom svenska farvatten.
Det är bråttom. Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) erkänner att "Sjöfartsverkets ekonomiska situation är mycket bekymmersam", men kan ändå bara lova att se över finansieringen så att "dessa tjänster inte påverkas alltför negativt".
Det är förstås inte bara upp till honom att avgöra frågans öde. Fast svaret duger i vilket fall som helst inte. "Dessa tjänster" bör nämligen inte påverkas negativt över huvud taget.