Donald John Trump.
Ikväll avgörs det! Eller kanske inte, för vi får vänta tills i morgon bitti innan vi vet vem som vann det amerikanska presidentvalet. I bästa fall. Det kan också dra ut på tiden, som 2016 eller 2000.
Möjligen kan det vara ett nyktert uppvaknande för våra riksmedier, som byggt upp nästan hysteriska förväntningar inför ett val vi inte kan påverka i vilket fall som helst. Tisdagskvällen och onsdagsmorgonens valvaka kan mycket väl sluta i ett västgötaklimax.
Det beror naturligtvis på att opinionsundersökningarna förutspår ett mycket jämnt val mellan vicepresidenten och Demokraternas kandidat Kamala Harris samt Republikanernas kandidat Donald Trump. Ingen av dem, men i synnerhet inte den senare, behöver väl en närmare presentation vid det här laget. Ingen, eller åtminstone mycket få, i Sverige och de flesta andra europeiska länder hoppas förstås på något annat än en seger för Harris. Ibland med entusiasm, ibland för att nära nog vem som helst är bättre än Trump.
Det är inte så annorlunda i USA, även om Trump på andra sidan Atlanten har sina supportrar. De är många, men egentligen inte tillräckligt för att vinna. På samma sätt har Harris sina supportrar, de är egentligen också för få.
Så långt skiljer sig inte årets valrörelse från många tidigare i Förenta Staterna. Kampen om de många mittenväljarna avgör alltid, men den långtgående polariseringen gör ändå valet märkligt. Många avskyr Trump, andra avskyr Harris. Det senare överraskar kanske i den ofta snedvridna utrikesrapporteringen i Sverige, men det säger i så fall mer om denna rapportering än de verkliga förhållandena i USA. Harris anses av många alldeles för vänstervriden och har dessutom ett dåligt track record. Hon har helt enkelt inte uträttat mycket av bestående värde som vice president. En kandidat för vänsterintellektuella, politiskt korrekta och klimataktivister – om man ska tro kritikerna.
Kamala Devi Harris.
Nästan vilken republikansk kandidat annan än just Trump hade förstås spöat henne på valnatten. På samma sätt som nästan vilken annan demokratisk kandidat än Harris förmodligen spöat Trump, åtminstone om denne stått lite till höger om Harris. Till och med den sittande presidenten Joe Biden hade varit att föredra, om det inte varit för att han blev så ålderssvag under mandatperioden.
Onekligen är det ganska anmärkningsvärt att det är just dessa två som möter varandra. Att varken Republikanerna eller Demokraterna lyckades vaska fram några bättre.
Därför avgörs valet inte så mycket om vem man tycker bäst om, utan vem man tycker minst dåligt om. Det vill säga – tycker du riktigt illa om Trump röstar du på Harris, även om du egentligen inte uppskattar hennes politik. På motsvarande finns det många "vänsterrepublikaner" (och förmodligen en del "högerdemokrater") som kan tänka sig att rösta på Trump bara för att slippa Harris.
Ytterligare många väljare vill inte välja över huvud taget. De stannar hellre hemma på soffan under valdagen.
Länge såg det ut som de inte alls behövde bry sig, för efter att Harris utsetts till Demokraternas kandidat tog hon snabbt kommandot i opinionsmätningarna. De senaste veckorna har Trump dock arbetat sig tillbaka och leder nu (inom felmarginalen) i de flesta swing states, det vill säga de delstater där det kan gå hur som helst.
Paradoxalt nog tror jag det kan gynna – Harris! För nu måste "hennes" soffliggare plötsligen bestämma sig. Om de ligger kvar på soffan riskerar ju Trump att vinna. På motsvarande sätt kan möjligen en del som avskyr Harris (men för den skull egentligen inte gillar Trump) möjligen lockas att ligga kvar, om deras röster så att säga inte behövs.
Valet riskerar alltså att avgöras av antipatier, den som är minst avskydd får fler röster eftersom alternativet anses ännu mycket värre.
Samtidigt finns det många osäkerhetsfaktorer. En tror jag är att vissa stater som ansetts säkra för den ena eller andra kandidaten, kan få en överraskande utgång – just på grund av soffliggarna. Leder Trump stort i opinionsundersökningar stannar Harris soffliggare kanske hemma och vice versa.
Alltsammans kan säkert bli spännande, men i värsta fall på helt fel sätt – om valresultatet dröjer.