Kontrasten kunde inte vara större. Å ena sidan den opålitlige Donald Trump och hans obildade, grova svada. Å andra den klassiskt bildade Emmanuel Macron, som med sin utmärkta retorik aldrig behöver gå till överdrifter eller rent trumpistiska lögner. På onsdagskvällen var det Macrons tur att hålla tal, till det franska och europeiska folket.
Den säkerhetspolitiska situationen i Europa är milt uttryckt ytterst brydsam. Framför allt fortgår kriget i Ukraina, låt vara med ett egentligen alltmer utmattade ryska trupper längs fronten.
Då beslutade den amerikanske presidenten att först skälla ut hans ukrainske kollega Volodymyr Zelenskyj. Därefter som "bestraffning" akutstoppa den militära hjälpen till Ukraina och till sist sluta dela med sig av underrättelserapporter till Kyiv. Skäms inte Trump? Nej, det gör han inte.
Det som är en katastrof i den ukrainska huvudstaden är allvarligt nog också i andra europeiska länder. Kort och gott kan vi inte lita på Trump och därmed inte heller på den amerikanska hjälpen i händelser av konflikter med Ryssland. Gäller ens Natos berömda artikel fem längre, den om ömsesidigt garanterat bistånd i händelse av krig?
Inte så konstigt att Macron var mycket allvarlig i sitt tal till nationen. Han påpekade förvisso det uppenbara: Ukrainas frihet är av fundamental betydelse för freden i Europa. Vi vill ha inte ryska trupper längre västerut!
Det viktigaste vi kan göra för freden är därmed att fortsätta stödja Ukraina. Än mer nu när det amerikanska stödet sviktar. Freden får inte genomföras på Ukrainas bekostnad, för en rysk seger riskerar att bli långsiktigt förödande för oss alla.
Härvidlag antydde Macron att det kunde bli aktuellt att skicka inte bara materiel, utan eventuellt också trupp österut. I så fall rimligtvis med någon form av fredsbevarande uppdrag.
Men Europa måste rusta upp. Fort och stort!
Det har sagts länge, i många länder – men alltför sällan bortom upprörda ledarspalter eller enstaka bekymrade akademiska experter på säkerhetspolitik. Sent ska syndaren vakna, heter det ju.
Sverige är härvidlag inte mycket bättre än andra. Lätt panikartat visserligen lovade Danmarks statsminister Mette Frederiksen en kraftig och omedelbar upprustning. Hennes svenske kollega har Ulf Kristersson vågar däremot, likt Orsa kompani, inte utlova något bestämt.
Är det verkligen samma parti som traditionellt alltid varit försvarsvänligt? Eller spökar Fredrik Reinfeldts uppfattning om försvaret som ett särintresse fortfarande i de moderata korridorerna?
Frankrike borde också rusta upp! Men till Macrons försvar måste sägas att han både erkänner behoven och länge påkallat det önskvärda. Europeisk suveränitet och europeisk autonomi. "Europas framtid kommer inte att avgöras i Moskva eller Washington" påpekade republikens president. Det förra har alltid varit självklart. Det senare borde ha varit det, men eftersom vi beklagansvärt nog inbillade oss att den amerikanska demokratin var osårbar och aldrig skulle överge oss står vi där vi står i dag.
Macron menar ändå att Frankrike har den effektivaste armén på kontinenten. Han påpekar också att Frankrikes nukleära kapacitet är till skydd för hela Europa. Men att det ändå krävs upprustning och därför uppoffringar. Liksom en verklig reindustrialisering.
Först och främst tänker vi nog då på försvarsindustrin, men det macronska språkbruket tar inte miste även utslaget på andra delar av ekonomin. Europas industriella kapacitet – som gett oss både skydd och välstånd – är hotad. Inte bara vårt militära, utan också ekonomiska oberoende måste öka. Det kräver investeringar och motåtgärder, när Trump på andra sidan Atlanten inte bara aviserar militär likgiltighet gentemot gamla allierade, utan inte heller drar sig för att utlösa handelskrig mot oss.
Macron är inte först med att inse de europeiska behoven. Redan Charles de Gaulle insåg nödvändigheten av en autonom fransk politik på många områden. Historien har gett honom rätt.
Men vi får inte misströsta! På den punkten måste varje fransk president med självaktning vara glasklar. Macron varnade för defaitism och påpekade att vi i Europa har förmågan, bara vi har viljan och avslutade med att "den franska nationen behöver dig". Han riktade sig förstås främst till franska medborgare. Men uppropet gäller oss alla.