I dag fredag kommer EU sannolikt att fatta beslut om nya tullar på kinesiska bilar på grund av, vad man uppfattar, som illojal konkurrens. Till skillnad från den allmänna situationen i Europa är nämligen den kinesiska bilindustrin kraftigt subventionerad av staten.

Så långt kan allting verka vara i sin ordning, fast så enkelt är det inte. Dels riskerar nämligen tullar att slå sönder den internationella frihandeln – och det lär alla i slutändan förlora på. Dels riskerar faktiskt tullar på kinesiska varor att, till synes paradoxalt, slå mot europeiska företag.

Det är ingen tillfällighet att såväl Sverige som Tyskland motsätter sig höga tullar på kinesiska bilar. Det är inte bara en ideologisk frihandelsfråga. I båda länderna finns det biltillverkare som förlagt tillverkning i Kina. Volvos nya "lilla" elsuv EX30 byggs till exempel i Zhangjiakou och Chengdu. I Bryssel betraktas EX30 som en kinesisk Geely med Volvo-märke snarare än en pursvensk bil – varför tullar ter sig rimliga.

Det svider naturligtvis i mitt gamla Volvo-hjärta (har en PV 544 från 1965), men påståendet är egentligen inte mer orimligt än att Saab mot slutet av sin existens i stor utsträckning var en allmän GM-produkt. EX30 byggs på samma plattform som likaledes kinesiska Zeekr och Smart.

Fast Smart är samägt med Mercedes-Benz. Det påvisar hur korsägande numera präglar den globala bilmarknaden. Inget fel i det. Om det inte vore för att Kina har en helt annan syn på marknadsekonomi än vi.

Den kinesiska biltillverkningen är kraftigt subventionerad, vilket också är den främsta anledningen till att kinesiska biltillverkare håller på att ta över såväl den inhemska marknaden som stora delar av den internationella. De kinesiska bilarna blir helt enkelt billigare att producera och därmed sälja. Samtidigt som Peking håller ett vakande öga över industrin. På ett övergripande plan styr man densamma, för att skaffa sig strategiska ekonomiska fördelar utomlands – och politiska.

Kort och gott en möjlighet att vid "behov" utöva utpressning.

Fast vi ska inte bara skylla på det kinesiska kommunistpartiet. Den europeiska bilindustrin har varit trög att reagera på den elektriska utmaningen från Kina, vilket också är en viktig förklaring till att exempelvis krisande Volkswagen tappat kraftigt i försäljning på den kinesiska marknaden. Medan europeiska biltillverkare satsat på stora, dyra bilar har kineserna gjort tvärtom. Även om det ibland framförs kvalitetskritik mot kinesiska produkter, kan man fråga sig om de europeiska nödvändigtvis är så mycket bättre.

Det är faktiskt så illa att den europeiska bilindustrin till och med spelar mot politiska beslut på ett destruktivt sätt. Till exempel genom att skjuta fram lanseringen av elbilar för att så att säga inte uppfylla EU:s utsläppskrav i förtid.

Kort sagt uppträder de kinesiska biltillverkarna åtminstone ibland som bättre kapitalister än de europeiska...

Att stänga ute kineserna med tullar är emellertid lättare sagt än gjort. Sålunda håller redan världens största elbilstillverkare (större än Tesla) BYD på att sätta upp en fabrik i Ungern. Vilken alltså ligger inom EU, så att man slipper tullarna helt och hållet. Liksom på många andra områden handlar det om strategiska investeringar, med potentiella säkerhetspolitiska återverkningar.

Till skillnad från bilar – där tullen på kinesiska bilar redan (innan den planerade höjningen) ligger på tio procent – är emellertid samma tullar på kinesiska batterier bara en procent. Och det är inte så konstigt. Europa är nämligen helt beroende av den kinesiska exporten. Och, säger vissa, utan europeiska statssubventioner blir det omöjligt att konkurrera med kinesiska tillverkare. I dag lönar det sig knappt att ens försöka.

Därmed kommer vi till Northvolt, som trots alla sina brister är den enda europeiskägda batterifabriken för elbilar inom EU. Just en sådan strategisk resurs som är viktig för Europa och som (hävdar åter vissa) rentav kan ha utsatts för kinesiskt tekniksabotage. Som Peking med sin väljoljade subventionspolitik säkert skulle vilja lägga beslag på.

Så vad säger statsminister Ulf Kristersson – som hittills motsatt stödinsatser från svenska staten – om Northvolt går omkull? Vad säger han när det kinesiska kommunistpartiet, genom lämpliga företagsbulvaner, eventuellt säger att man vill köpa hela fabriken? Vad säger han när Säpo och Must i så fall varnar för de säkerhetspolitiska konsekvenserna eller när andra europeiska länder protesterar? När han vet de inrikespolitiska konsekvenserna om ännu ett storvarsel annars drabbar Skellefteå?