Alla hĂ„ller förstĂ„s med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj â i princip. Fast inte ens pĂ„ hemmaplan fĂ„r hans fredsplan entydigt vĂ€lvilligt mottagande. Vissa fruktar att den Ă€r överambitiös, andra anser att den saknar konkretion.
PÄ torsdagens EU-toppmöte i Bryssel presenterade Zelenskyj planen ytterligare en gÄng. De initiala reaktionerna Àr som förvÀntat. VÀlvilliga, men oförpliktigande.
Vad Zelenskyj vill Àr egentligen samma sak som han sagt hela tid. De ryska trupperna ska lÀmna ukrainsk jord och Ukraina bjudas in till Nato. Freden mÄste vara "rÀttvis" och bygga pÄ avskrÀckning inför eventuella framtida ryska aggressioner. I det mer omedelbara perspektivet behöver Ukraina dessutom, som vanligt, inte bara fler och bÀttre vapen, utan ocksÄ möjligheten att anvÀnda dem mer fritt.
Alla önskemÄl Àr i grund och botten rimliga. Fast sÄ lÀnge Ryssland vÀgrar sÀtta sig vid förhandlingsbordet kan man naturligtvis frÄga sig vad det har för betydelse.
Det intressanta Àr dock inte nödvÀndigtvis det storstilta och vÀlkÀnda. Utan kanske en punkt lÀngre ner, som ska realiseras först efter en eventuell fred.
NĂ€mligen hur ukrainska trupper skulle kunna avlasta amerikanska i Europa.
Det lÄter ocksÄ sÄ dÀr lite vÀllovligt utopiskt, utan verklig betydelse för dagens hÀndelser, men kan lika gÀrna vara uttryck för Zelenskyjs politiska geni. Kopplar vi dessutom samman frÄgan med den till synes (men bara till synes) tveksamma invasionen av Kursk ser vi ett intressant mönster.
Anfallet över den ryska grĂ€nsen vid Kursk har frĂ€mst förklarats utifrĂ„n militĂ€ra aspekter â och dĂ„ ifrĂ„gasatts. Ukraina tvingades i praktiken avvara trupper frĂ„n den hĂ„rt anstrĂ€ngda fronten i Donbas, samtidigt invasionen (initialt framgĂ„ngsrikt) inte renderat nĂ„gra större ryska truppförflyttningar. Möjligen kan man lite förenklat sĂ€ga att det som Ryssland under andra omstĂ€ndigheter kunde anvĂ€nt i Donbas nu fĂ„tt sĂ€ttas in i Kursk istĂ€llet.
DĂ„ bortser man emellertid frĂ„n den politiska sidan av saken. Genom att ockupera rysk jord omöjliggör Ukraina en vapenvila â pĂ„ obestĂ€md tid â enligt rĂ„dande frontlinjer. Det har ju hittills varit det ryska önskemĂ„let, men det var alltsĂ„ innan Kursk-invasionen. Det har ocksĂ„ varit en formula som den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump tycks ha sympatiserat med. I praktiken en snabb fred pĂ„ ryska villkor.
Nu kan naturligtvis inte Kreml gĂ„ med pĂ„ att avvara rysk jord till nĂ„got pris som helst â och dĂ„ blir ekvationen den rakt motsatta. Zelenskyj skulle kunna gĂ„ Trump till mötes (om han vinner presidentvalet), vĂ€l medveten om att Rysslands diktator Vladimir Putin kommer att krĂ„ngla.
Vilket kanske ocksÄ Àr Zelenskyjs tanke. Att Trump helt enkelt ska bli förbannad.
DÀrmed kommer vi in pÄ den nu aktuella punkten om ukrainskt deltagande pÄ Natos sida i framtiden, som medlem eller allierad. Zelenskyj lÄter förstÄ att det skulle avlasta USA, vilket i mÄnga europeiska huvudstÀder kanske inte lÄter sÄ bra, men sÀkert skulle fÄ Vita husets öra. Och kanske motivera Trump till en mer Ukraina-vÀnlig politik redan i dag.
Med Trump finns det förstĂ„s inga garantier i nĂ„gon som helst riktning! Fast oavsett vem som vinner presidentvalet finns det ocksĂ„ skĂ€l för Zelenskyj att lĂ€gga fram sin fredsplan just nu â hur orealistisk den eventuellt Ă€n ter sig för vissa. NĂ€mligen att pĂ„visa verklig fredsvilja, likasĂ„ förhandlingsintresse. I en situation dĂ€r den politiska krigströttheten breder ut sig i vĂ€st, finns det goda skĂ€l för Zelenskyj att pĂ„peka hur trött han ocksĂ„ Ă€r pĂ„ kriget. Att det inte bara handlar om att hamra sig fördĂ€rvad i skyttegravarna, i förhoppningen att detta till sist kommer att vinna utnötningskriget mot den ryska armĂ©n.