Samtidigt som Sveriges och Finlands försvarsministrar möttes i Visby i början på mars passade ryskt stridsflyg på att kränka vårt luftrum utanför Gotland. Onekligen en händelse som ser ut som en tanke och knappast en tillfällighet. Egentligen ej heller "väldigt oprofessionellt och oansvarigt", vilket flygvapenchefen Carl-Johan Edström anser.
Åtminstone inte under det nya kalla kriget, då vi lär få se mycket mer av den varan. Som förvisso för tankarna till det gamla kalla krigets markeringsverksamhet. Den kommer nog Edström också ihåg, född halvseklet efter den stora oktoberrevolutionen precis som undertecknad.
Fast det kan förstås Edström inte säga, han måste uttrycka sig skarpt för så säger protokollet. Precis som under det gamla kalla kriget.
Av motsvarande skäl kan flygvapenchefen inte gärna kommentera vilka vapen de kränkande ryska flygplanen eventuellt bar, till exempel om något av dem hade kärnvapen under buken – vilket TV4 hävdar med hänvisning till icke identifierade källor. Det hade varit tjänstefel av Edström att ens spekulera i frågan, vilket naturligtvis lär spä på ryktet om en rysk kärnvapenuppvisning. För mer än rykten är det knappast.
Som andra källor påpekar tyder lite på att de aktuella planen (två Su-24 av totalt fyra ryska flygplan) var beväpnade med mer än fasta automatkanoner. Allra minst bar de några atombomber, i synnerhet som det råder delade uppfattningar om Su-24 ens har denna förmåga.
Det förefaller alltså som om TV4 chansat, fast värre är att uppgifterna tv-kanalen erhållit kan ha varit planterade, alltså uttryck för en så kallad påverkanskampanj. Syftet skulle i så fall vara att skrämma Sverige och avsändaren finnas i Moskva.
Dock – om det hade varit så att ryskt stridsflyg (rimligtvis då av annan typ) faktiskt burit kärnvapen i fredstid, ja då hade kanske varit skäl att bli upprörd – men inte nödvändigtvis riktigt förvånad. Snarare skulle det ge ytterligare ett uttryck för ryska återfall i sovjetiskt beteende. Och i Sovjetunionen var taktiska kärnvapen först och främst just ett vapen, i princip inte annorlunda än vilken bomb som helst. Något som skilde sig från västliga uppfattningar och innebar att atomvapen relativt slentrianmässigt lastades ombord på flygplan och fartyg.
Sålunda var det inte exceptionellt att ubåten S363 – mer känd under sitt svenska alias U137 – bar kärnvapen. För så såg doktrinen ut, det var inget som hade specifikt med kränkningen av svenska vatten 1981 att göra.
Under Kubakrisen höll dessa rutiner nästan på att leda till att sovjetiska kärnvapen avlossades av misstag och i samband med att besättningen på den ryska fregatten Storozjevoj gjorde myteri 1975 kan det också ha varit nära att atomvapen kom till användning av misstag – nära Gotland. (Mer om detta i en kommande bokrecension på NT:s ledarsida.)
Oavsett allt detta är det uppenbart kriget i Ukraina leder till oro på många fronter, inklusive risk för missförstånd. I sammanhanget är det inte märkligt om Kreml känner ett "behov" att markera mot Sverige – på grund av den pågående Nato-debatten, men framför allt på grund av vårt starka stöd till Ukraina. Därför bör vi emellertid inte bli rädda, utan vänligt men bestämt avvisa eventuella påtryckningsförsök.
Слава Україні! Героям слава!