Krigsdagbok 22/3

Strid i bebyggelse kan göra skillnaden mellen legitim och illegitim krigföring svår att bedöma.

Bombningen av ett köpcenter i Kyiv är inte något klockrent exempel på terrorkrigföring.

Bombningen av ett köpcenter i Kyiv är inte något klockrent exempel på terrorkrigföring.

Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Ledarkrönika2022-03-22 12:40
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bilderna från ett sönderbombat köpcentrum i Kyiv – Retroville – väcker större obehagskänslor än många andra bombningar, trots att relativt få civila miste livet. Förmodligen därför att miljön känns så hemtam. Det hade kunnat vara här.

Samtidigt är Retroville faktiskt inte något klockrent exempel på terrorkrigföring. Som Lars Wilderäng på sajten cornucopia.se skriver handlade det förmodligen inte om ett medvetet anfall mot civila mål för dess egen skull, utan snarare ett missriktat anfall på ukrainska styrkor.

Bakgrunden ska ha varit hur ukrainska artilleriförband sökt skydd vid en lastkaj nära köpcentrat och det intilliggande gymmet. Det lär i sin tur ha upptäckts av ryska spaningsdrönare, men det gick ändå flera timmar mellan upptäckt och anfall. Då hade förstås det ukrainska artilleriet redan ombaserat.

Händelserna leder till fler frågor än svar, men är först och främst en påminnelse om hur besvärlig strid i bebyggelse är, liksom hur de legala förutsättningarna inte alltid är uppenbara.

I sig är det inte förbjudet att strida i civil bebyggelse, i synnerhet för en part som försvarar sig – i detta fall Ukraina, som med framgång bygger stora delar av sitt försvar på att befinna sig nära städerna. Ukrainskt raketartilleri får alltså uppträda som man gjorde, så länge man inte söker skydd vid eller uppträtthåller sig alltför nära civila bostäder och sjukhus med mera – vilket inte uppges vara fallet. Vad som är "nära" är i och för sig en bedömningsfråga i sig. För att jämföra med Norrköpingsförhållanden skulle det vara stor skillnad att gruppera trupp vid Ingelsta eller Mirum.

Ukrainas försvar har alltså inte begått några krigsbrott, men möjligen uppträtt olämpligt – vilket samtidigt kan vara svårt att undgå i en krigssituation som den rådande. Förbanden tvingas ju uppträda stadsnära i vilka som helst.

Den ryska krigsmakten har i princip samma rättigheter och skyldigheter som den ukrainska, varför det inte heller finns någon avvägningsproblematik vad gäller anfall mot ukrainsk trupp vid ett köpcentra. Fast eftersom det inte längre fanns kvar några ukrainska förband – de hade ju för länge sedan omgrupperat – blir anfallet förstås ett krigsbrott! Då är det ju medveten terrorkrigföring mot civila mål.

Händelserna påvisar hur besvärliga bedömningssituationer kan uppstå. Även om Ryssland även i detta fall förtjänar kritik för sitt uppträdande (som till råga på allt dessutom är uttryck för militär ineffektivitet), är det knappast fråga om något klockrent exempel på terrorkrigföring. Skillnaden jämfört med att bomba exempelvis barnsjukhus är enorm.

Inte för att den ryska krigsmakten skulle bry sig över hövan i vilket fall som helst. Det enda som torde irritera ansvariga befäl är hur de ukrainska förbanden kom undan, samt att man (uppenbarligen) använde en dyr Iskanderrobot för att skjuta sönder ett köpcentrum...

Krigets lagar är desamma för alla. Däremot åvilar ett särskilt ansvar den ryske aggressorn, eftersom själva kriget i sig är ett illegitimt anfallskrig.

Слава Україні! Героям слава!