NT:s grävande reportage om förhållandena på demensboenden i Norrköping har med rätta upprört många. Hur personalen inte räcker till för ens de mest basala behoven, hur man ibland varken hinner hjälpa de gamla till toaletten eller duscha dem.
Det handlar uppenbarligen också om den kost de äldre erbjuds. En intervjuad person berättade hur han själv fick ta med frukt att "skämma bort" sin fru med på ett demensboende. Han visade bilder på en gul röra som skulle vara Janssons frestelse. Vid ett annat tillfälle fick hans fru en liten portion köttbullar med potatis utan sås – och utan möjlighet att ens få ett par köttbullar till.
Situationen är bedrövlig. Inte bara för att dementa förtjänar en bättre ålderdom, utan också därför att de ofta riskerar att drabbas av undernäring.
Så en annan dag och ett annat reportage, i P4 Malmöhus som besökt Tygelsjöanstalten. Uppenbarligen tas stor hänsyn till internernas önskemål och inte bara där. Enligt Kriminalvården får över hälften av intagna på anstalter och häkten specialkost – jämnt fördelat mellan medicinska och religiösa skäl. Detta att jämföra situationen med Sveriges skolor, där var femte får specialkost.
"Vi är inte här för att straffa folk genom att ge dem dålig mat, de är redan frihetsberövade" säger till exempel en kock. Som om något mindre valfrihet automatisk skulle innebära sämre kost. En sjuksköterska berättar att hon nästan alltid beviljar specialkost utifrån de intagnas önskemål, men erkänner samtidigt att allergier och andra problem knappast är större än bland folk i gemen. Det hela ger faktiskt ett ganska obegripligt intryck och påminner om när medlemmar i mc-gäng vill ha dispens från hjälmkrav eftersom just de skulle vara särskilt hårt drabbade av mjäll...
Man bör vara försiktig att på detta sätt jämföra olika offentliga verksamheter, inte minst eftersom det handlar om olika huvudmän. Äldrevården är först och främst en kommunal angelägenhet och för eventuella brister är det därför respektive kommuns politiska ledning som ska ställas till svars. Samtidigt påvisar situationen en obalans i samhället, som de flesta nog finner synnerligen orättvis.
Därtill kommer frågan om Kriminalvårdens underfinansiering, vilken förstås är en realitet. Man kan då fråga sig om det samtidigt finns pengar att spara någonstans. Är det verkligen rimligt att över hälften av Sveriges interner får specialkost?
Det självklara svaret är nej. Utgå istället för skolans förutsättningar, med skillnaden att vuxna behöver något större portioner. Om det finns påvisade medicinska behov bör internerna få specialkost, annars räcker det med en standardrätt och en vegetarisk dito. Både nyttigt och praktiskt, för veterligen finns det inga religioner med förbud mot sparris eller blomkål.