Mordet på Olof Palme var en exceptionell händelse, inte bara i Sverige.
Blir Slovakiens premiärminister Robert Fico den förste europeiske regeringschef att mördas sedan Olof Palme? Risken finns och bulletinerna från Bratislava ger ett blandat intryck. Klart är att Fico skadades svårt och tvingades genomgå en flera timmar lång operation.
En gång var politiska mord betydligt vanligare i Europa, med mordet på ärkehertig Franz Ferdinand – de famösa skotten i Sarajevo – som främsta exempel. Då handlade det ofta om verkliga konspirationer, med många inblandade.
De senaste hundra åren har emellertid morden och mordförsöken inte bara blivit färre, utan ofta också mer uttryck för enskilda personers agerande. Även om många ville inbilla sig något annat strax efter mordet på Palme, tyder lite på något annat än en enskilt agerande gärningsperson. (Att ingen dömts för mordet är som bekant en annan historia.)
På andra sidan Atlanten har konspirationsteorierna kommit och gått efter mordet på president John F Kennedy 1963, men lite tyder på att någon annan än Lee Harvey Oswald helt ensam låg bakom dådet. Ungefär som Mijailo Mijailovic ensam låg bakom mordet på utrikesminister Anna Lindh (S) 2003.
För den skull verkar mördare sällan i ett politiskt vakuum. Oswald tycks ha inbillat sig att han på något sätt gynnade den kommunistiska världsrevolutionen. Massmördaren Anders Behring Brevik var en ensamagerande, ideologiskt övertygad ultranationalist.
Omedelbart efter mordförsöket greps en "71-årig poet", som också ska ha erkänt dådet.
I Ficos fall greps gärningsmannen tack och lov på bar gärning. Tills vidare går han under epitetet "71-årig poet" i medierna. Enligt något oklara uppgifter ska han ha försökt mörda Fico på grund av dennes illiberala politik – vilket förstås är en lika oväntad som potentiellt explosiv förklaring.
Fico är nämligen – precis som en gång Palme, men mycket mer och av helt andra orsaker – en person som delat landet. Många älskar uppenbarligen honom, för annars hade han knappast suttit vid makten. Andra hatar honom och fruktar att hans politik ska leda till en avdemokratisering av Slovakien. Sedan han, för andra gången, kom till makten förra året har Fico inlett ett veritabelt korståg mot inte bara politiska meningsmotståndare, utan också domstolar, korruptionsbekämpning (!) och medierna. Premiärministern har till och med lekt med tanken att likt Ryssland (och nu beklagansvärt Georgien) stämpla organisationer vilka delfinansieras från andra länder som "utländska agenter".
Mordförsöket har försatt Slovakien i ett chocktillstånd och från ledande politiskt håll uppmanas till lugn och återhållsamhet. Fast inte ens företrädare för Ficos eget parti kan helt motstå att lägga skulden på oppositionen. Det går också att ana "löften" om politisk hämnd.
Förhoppningsvis överlever Fico, vilket också är den självklara inställningen hos varje humanistiskt lagd person – oavsett vad man anser om hans politik. Fast även om så blir fallet, kan det ta tid innan han i praktiken kan återta sin tjänst som premiärminister. Som obestridd ledare för formellt socialdemokratiska, i praktiken vänsterpopulistiska, partiet Smer kan knappast någon ersätta honom med samma självklara auktoritet.
Fico jämförs ofta med Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Man skulle utan vidare också kunna dra paralleller till diktatorn Alexander Lukasjenko i Belarus eller storebror själv – Vladimir Putin i Moskva.
Vad vi talar om är den förlorade generationen. Personer karriärmässigt präglade av det krackelerande sovjetblocket och i Ficos samt Orbans fall den sista generationen Komsomolkarriärister. Fico hade just blivit upptagen i det tjeckoslovakiska, tämligen konservativa, kommunistpartiet och Orbán var politisk sekreterare i ungerska Komsomol när Berlinmuren föll.
Och ränderna tycks aldrig gå ur! Medan Fico ofta bagatelliserat revolutionen -89 blev Orbán politiskt medveten och gjorde karriär inom, det då liberala, partiet Fidesz. Det börjar bli länge sedan... I dag är Orbán som bekant "pålitligt" auktoritär. Tillsammans med Fico dessutom goda kamrater till Putin. En halv generation äldre, men fortfarande sprungna ur samma kommunistiska tjänstemannaklass.
Dessa erfarenheter förklarar i stor utsträckning den anmärkningsvärt Moskva-vänliga attityd Fico och Orbán gett uttryck för. En politik vilken naturligtvis blir ett problem för det demokratiskt sinnade Europa, som försvårar hjälpen till Ukraina och nu också verkar göra det helt omöjligt att stödja Georgiens demokrater.