Under det spanska inbördeskriget på 30-talet blev Internationella brigaderna berömda för sina insatser på republikansk, det vill säga antifascistisk, sida. De utgjordes av utlänningar som ville slåss mot Franco och totalt tjänstgjorde mer än 30.000 soldater i Internationella brigaderna, varav 600 svenskar.
Ett annat berömt förband är den franska Främlingslegionen, vilken som bekant bara tar emot utländska rekryter. Och nu finns en helt nyuppsatt förband, som i någon mån förenar de båda förbanden. Internationella legionen utgörs av utlänningar som vill slåss för Ukrainas frihet och redan har många svenskar låtit enrollera sig. Ett modigt alternativ för den som är beredd att riskera sitt liv för Ukraina – och Europa. Intresserade hör lämpligen av sig till Ukrainska ambassaden i Sverige.
Ukraina behöver all hjälp nationen kan få och ibland uteblir det man hoppats på. Försöken att överföra stridsflygplan från Nato-länder i Centraleuropa tycks till exempel ha stött på patrull på grund av motstånd från andra Nato-länder. När allt kommer omkring är vilja att hjälpa Ukraina på riktigt förmodligen långt mindre än man kan tro av den högstämda retoriken.
Under tiden fortgår de ryska offensiverna, om än långsamt. Sannolikt har den ryska krigsmakten också lyckats nå det första större målet, nämligen att upprätta en landförbindelse österut, från Krym till Donbas. Hela Svarta havs-kusten norr om Azovska sjön är alltså i ryska händer, undantaget Mariupol, som fortfarande försvaras under hårda strider.
Ytterligare en större stad – Cherson i söder – förefaller omringad eller har rentav kapitulerat. I så fall skulle det finnas möjligheter för ryska förband att rycka fram längs Svarta havskusten via Mykolaiv till Odessa i väster och/eller gå norrut på västra sidan Dnipro.
Samtidigt kan man fråga sig hur långt de ryska resurserna räcker, i synnerhet som det är tveksamt om de utkörda soldaterna i fronten fått avlösning. På nätet publiceras mängder av uppgifter av förstörda fordonskolonner och i förekommande fall också med fotobevis. Dessa uppgifter bör visserligen tas med en nypa salt, fast även en försiktig överslagsräkning pekar i riktning mot omfattande ryska förluster och ofta lågt stridsvärde på förbanden.
I Charkiv fortgår striderna och eventuellt har Ryssland luftlandsatt falskärmsjägare, vilket beroende på omständigheterna kan öka chanserna för rysk framgång betydligt. Under tiden pågår vad som rimligtvis bara kan kallas terrorkrigföring mot exempelvis civila bostadsområden, sannolikt med många döda och skadade som följd.
Över huvud taget utsätts nu civila mål för allt fler anfall från framför allt luften. I går besköts tv-tornet i Kyjiv, samtidigt som det finns flera exempel på hur sjukhus bombats. I "bästa" fall handlar det om utomordentligt slarvigt uppträdande av ryska förband, men man kan också misstänka medvetna terrorangrepp.
Vissa saker förblir tills vidare obegripliga. Till exempel den många mil långa fordonskolonnen norr om Kyjiv, som nu står mer eller mindre stilla. Enligt uppgift på grund av bränsle- och eventuellt livsmedelsbrist. Hur kan ryska förband uppträda så amatörmässigt?
Fast tyvärr måste man också fråga sig varför inte Ukraina beskjuter kolonnen med artilleri eller från luften. Kanske därför att man inte har tillgång till lämpliga förband just vid detta frontavsnitt.
Mycket av mediernas intresse har inriktats på hur det ukrainska försvaret sätter vapen i händerna på nyinryckta (yngre och äldre) civilister, eller hur det tillverkas molotovcocktails i källare och garage. Mycket av det ukrainska försvart bygger också på hög närvaro av relativt lätt rustat infanteri i (mer eller mindre) goda defensiva positioner. Fast för att stoppa ytterligare rysk framryckning krävs det nog mer.
Слава Україні! Героям слава!