För många år sedan såg jag en sovjetisk krigsgrav utanför Sankt Petersburg. Jag har i och för sig sett många, men det som var intressant med just denna var att det var första gången jag såg en grav där det egentligen inte var de döda människorna som stod i centrum. Utan de stridsvagnar som gått förlorade. Stora gravstenar med bild på stridsvagnen på var och en av dem. Och den dödade besättningens namn i lite mindre stil.

Det säger en del om hur den politiska ledningen också i dagens Ryssland ser på sina medborgare. För även om det är bra tragiskt när en hel stridsvagnsbesättning dödas, går ju människor alltid att ersätta. Det kan vara svårare med en förlorad stridsvagn.

Det är så man ska läsa förlustsiffrorna, sådana uppskattningar i Ukraina och andra länder ser ut (de officiella ryska uppgifterna lyser i regel helt med sin frånvaro). Över 15.000 soldater kan ha dödats under kriget. Det är lika många som dog under tio års krig i Afghanistan. Även om det bara skulle vara hälften så många är det förlustsiffror per dag vilka inte synts sedan andra världskriget.

Fast det är ändå inte dessa siffror som torde oroa mest i Kreml. För det finns ju alltid nya rekryter som kan värvas eller reservister som kan tvångsinkallas.

Stridsvagnar och andra tyngre militära fordon tar däremot tid att bygga. Ryssland torde till exempel ha förlorat upp emot 500 stridsvagnar, av vilka många är relativt moderna T80-vagnar, som verkligen inte går att ersätta hur som helst eftersom de tillverkats i Ukraina...

Ännu svårare är det förstås att ersätta marina förluster, i synnerhet som Ryssland faktiskt inte får föra in fartyg till Svarta havet, vilka inte har sin hemmahamn där. Detta regleras av Montreuxkonventionen från 1936, som ger Turkiet specifika rättigheter att stänga Bosporen för främmande fartyg under vissa omständigheter. Sedan kriget bröt ut har Turkiet utnyttjat denna möjlighet och skulle den ryska marinen ändå försöka har turkarna naturligtvis rätt att försvara sig – vilket förstås skulle innebära omedelbart krig mellan Ryssland och Nato.

Därför svider säkert förlusten av det stora landstigningsfartyget RFS Saratov (möjligtvis RFS Orsk) häromdagen. Huruvida det handlade om ett ukrainskt missilanfall, sabotage eller något annat råder det delade meningar om, men hur som helst totalförstördes fartyget genom ett stort antal explosioner, när det låg vid hamn i det ockuperade Berdjansk, halvvägs mellan det belägrade Mariupol och Krym. Fartyget i fråga kan ta upp till nästan 500 soldater, men eftersom vi alltså vet att man i Kreml framför allt räknar materiel är den stora frågan huruvida det fanns pansarfordon ombord (ett fartyg av den aktuella Tapir-klassen kan till exempel härbärgera upp till tjugo stridsvagnar). Av de många explosionerna bör det åtminstone funnits stora mängder ammunition ombord. https://youtu.be/7g5ZVwDqLRg

Jag antar att fartyget i fråga får en gravsten förr eller senare.

Слава Україні! Героям слава!