Många har nog sett eller hört tals om videon som nyvalda ordföranden för Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) Réka Tolnai publicerade i veckan. "Vi kan inte ha en lagstiftning som skyddar Britt-Marie, 45, som har suttit kvar i fikarummet i flera år, istället för hårt arbetande unga" säger Réka Tolnai och vill skrota LAS (Lagen om anställningsskydd).
Det blev ett hejdundrande liv, där debattörer och twittrare från höger till vänster gjorde allt för att överträffa varandra i konsten att antingen fördöma Réka Tolnai eller idiotförklara henne. Att hon inte hade koll på att de flesta Britt-Maries är äldre än 45 togs som ytterligare en ursäkt för att förlöjliga henne.
Och visst, det kan jag förstå. För uttalandet var verkligen dumt och kan upplevas som förolämpande. Problemet är inte att Britt-Marie (eller vad hon – eller han – råkar heta) tillbringar för mycket tid i fikarummet, snarare tvärtom. Det är inte svårt att tänka på alla utarbetade sjuk- och undersköterskor under den ännu pågående pandemin. Inte har de haft stora chanser till några fikapauser över huvud taget, även om de verkligen skulle behöva det.
Hela budskapet andas ungdomligt oförstånd, men också de ungas arrogans mot de äldre. Något äldre ska tilläggas, för en person på 45 befinner sig mitt i yrkeslivet.
Milt uttryckt gör alltså Réka Tolnai bort sig och inte blir det så mycket bättre när hon ska förklara vad hon egentligen menar. Ibland är det som bekant bättre att stå stilla om man trampar i klaveret.
Med det sagt tycker jag hela drevet mot Réka Tolnai är nästan lika plågsamt det. När det mediala Mobbningssverige mobiliseras verka alla proportioner försvinna. Få gör några försök att förstå hennes faktiska budskap eller bemöta detsamma någorlunda hövligt. Få verkar heller veta vem hon faktiskt är, utan avfärdar Réka Tolnai som dum borgarbracka eller något liknande. Ett omdöme det i värsta fall kan ta åratal att tvätta bort.
Två fel gör som bekant inte ett rätt och dessutom ligger den unga Centerns problem egentligen någon annanstans. LAS-utspelet blev särskilt dum inte minst eftersom dagens lagstiftning faktiskt kan vara ett väl så stort problem för 45-åringar som yngre. Den som mister jobbet för att till exempel företaget går omkull får ju börja om någon annanstans, från botten oavsett ålder. Då gynnas ingen av principen först in, sist ut – samtidigt som dagens lagstiftning gör det riskfyllt för många som vantrivs på sitt arbete att byta till ett annat.
Därifrån till att skrota hela LAS är det ändå en bit. Dessutom har Ungcentern gjort sig ökänd förr. När Centerpartiet skulle anta ett nytt idéprogram för några år sedan var de radikala Åsa-Nisseliberalerna i farten som bäst och föreslog allt från fri invandring till platt skatt och avskaffad skolplikt. Till och med månggifte diskuterades.
Även om det mesta till sist aldrig omsattes i idéprogrammet, gav det hela ett tämligen apart intryck. I mycket begränsade kretsar vann man måhända nya sympatisörer, men de flesta andra blev förbannade eller undrade åtminstone var alla knäppa förslag kom från.
Hur som helst behöver man inte tycka särskilt synd om Réka Tolnai för att konstatera att hon inte precis fick en smakstart som CUF-ordförande – och att kritiken som drabbat henne varit självförvållad. Men det räcker nu. Jag misstänker att Britt-Marie, 45, håller med.