Tillsammans med andra trumpister vill högerrepublikanen Matt Gaetz i praktiken lämna Ukraina som present till Putin.
Sovjetunionens dåvarande diktator Nikita Chrusjtjov skulle dansa på kapitalismens grav. Riktigt så blev det som bekant inte, men om vi inte ser upp kan det istället bli hans sentida efterföljare Vladimir Putin som får dansa på demokratins kista.
Bakgrunden är förstås att vårens, sommarens och nu höstens ukrainska offensiv går så trögt – men framför allt för att det tidigare så stabila västliga stödet för den ukrainska demokratin börjar svikta. Ungern har alltid varit motvalls, men nu kommer sannolikt också Slovakien att ledas av en Moskvavänlig populist. Värre ändå är att det viktiga polska stödet svajar. Visserligen delvis av inrikespolitiska skäl, men ändå.
Det finns sannolikt flera anledningar till den till synes tröga ukrainska offensiven. En är bristen på flygunderstöd, en annan Rysslands skickliga defensiva uppträdande. Nej, det handlar inte om något taktiskt skönspel, däremot framgångsrik fördröjningsstrid med allt från omfattande minfält, till stridsvagnshinder och utnyttjande av det egna artilleriet. På vissa platser har man till och med byggt tunnlar så stora att fältkanoner kan förflyttas under mark.
Givet omständigheterna har Ukraina lärt sig läxan och följer skyttegravskrigets maxim om utnyttjande av små framstötar över tid. Allt för att undvika orimliga egna förluster – i både manskap och materiel.
Det senare är nog så viktigt, men illustrerar samtidigt det ukrainska dilemmat. Nationen hotas nämligen inte bara fortsatt från Ryssland, utan också av västdemokratiernas bristande uthållighet. En anledning till att man till exempel inte försökt sig på större pansaroffensiver kan ju också vara att man inte vet om man någonsin kommer att få något ersättningsmateriel.
Istället försöker man vinna pr-poäng i väst genom olika spektakulära drönarattacker med mera. Som visserligen fyller en viss funktion i sig, men framför allt nog är ett sätt att behålla västmediernas intresse för det till synes utdragna kriget.
Lägg märke till mitt språkval. För kriget är bara just till synes utdraget. Den som inbillade sig att moderna konflikter nödvändigtvis är snabba affärer, har läst på sin krigshistoria dåligt. Man påminns onekligen om de inledande veckornas optimism på alla sidor under första världskriget. Då när soldaterna skulle vara hemma innan löven fallit från träden, när kriget i själva verket skulle vara i flera år.
Samtidigt kan mycket förändras i den stund Ukraina verkligen skulle få sitt genombrott. Omväxlande offensiver och långa perioder av ställningskrig är inte märkligt i sig.
I själva verket är den ryska krigsmakten också hårt pressad, sannolikt oförmögen till egna storoffensiver. Med mindre än att det västliga stödet börjar sina. Då kan allt förändras.
I USA bråkar kongressens båda partier som vanligt med varandra och för att undvika en så kallad offentlig nedstängning har man kommit överens om en tillfällig lösning. Fast bara efter att ett republikanskt krav på strypt bistånd till Ukraina under denna period. Det behöver inte betyda så mycket just nu. Men kalabaliken fortgår, efter att bland annat den republikanske talmannen i representanthuset avsatts. Genom en intern partirevolt, men också genom att Demokraterna gjorde gemensam sak med den republikanska högerflygeln.
Denna högerflygel representeras främst av trumpisten, isolationisten och populisten Matt Gaetz – vilken helst vill dumpa stödet till Ukraina helt och hållet. För närvarande viftar alltså den trumpistiska svansen med den republikanska hunden, fast också på demokratiskt sida ifrågasätts stödet till Ukraina alltmer. Skulle dessutom Donald Trump vinna nästa presidentval kan det förstås gå hur som helst.
Samtidigt varnar såväl den amerikanska försvarsmakten som europeiska dito på att framför allt ammunitionslagren håller på att ta slut. Det behövs nyproduktion, ty förbrukningen på de ukrainska slätterna är enorm. Det gäller förstås också för Ryssland, men eftersom Putin är en diktator behöver han inte ta så stor hänsyn till folkets väl och ve. Nu aviseras en upprustning på astronomiska 30 procent av hela statsbudgeten – varav mycket kommer att gå till just ammunitionsproduktion.
Sviktar det västdemokratiska stödet för Ukraina kan Kyiv tvingas till förhandlingsbordet på Moskvas villkor, vilket först och främst lär innebära landavträdelser. I så fall har inte bara Ryssland vunnit en, låt vara dyrköpt, seger. Dessutom har diktaturen besegrat demokratin, med oanade globala konsekvenser som följd.