En nöjd landshövding efter invigningen av Eons första e-mack. (Tv Karolina Boholm, Volvo, och Svenska Eons vd Johan Mörnstam, i mitten Carl-Fredrik Graf och th kommunalrådet Sophia Jarl (M) samt Björn Persson på Eon.)
"Så då är du en klimataktivist?" Johan Mörnstam – vd för Svenska Eon – skrattar åt min fråga, men säger inte emot. Han har just talat om "klimataktivitet på riktigt". Att inte bara tala om en grön omställning, utan faktiskt uträtta något.
Och han har rätt.
Eons första e-mack för inte bara personbilar, utan också lastbilar, har invigts under torsdagen i Norrköping (vid Trafikplats Åby). Faktiskt en större händelse än man kanske tänker på, för även om det redan finns laddstationer för bilar lite varstans, är det så här framtiden ser ut. De stora petroleumbolagen har inte längre någon faktisk ensamrätt på energi till bilar, utan får välbehövlig konkurrens.
"Att vi valde Norrköping beror bland annat på att det är en viktig region för oss" säger Mörnstam och visst är Eon sedan länge väletablerat i staden. Eons första e-mack har hög kapacitet och levererar laddning med 400 kW. Därmed går det att ladda bilar och andra fordon mycket snabbt.
Det är förstås bra för alla privatbilister med elbil, fast det verkligt intressanta är utvecklingen på lastbilssidan. Mörnstam talar om möjligheterna på Östsvenska handelskammaren, där det under dagen hållits samtal mellan olika företrädare för näringslivet, men också politiken. Såväl landshövding Carl-Fredrik Graf som kommunstyrelsens ordförande i Norrköping Sophia Jarl (M) är på plats.
Lastbilstillverkaren Volvo representeras av Karolina Boholm, Director Public Affairs på Volvo Group. Hon berättar att utvecklingen nu går mycket fort. Även om Volvo inte bara kommer att utveckla eldrivna lastbilar – utan också satsar på såväl biobränsle som vätgasdrift och bränsleceller – ligger mycket av fokus just på elektrifieringen.
Inte en dag för tidigt, enligt mig! För medan jag hört nog så voluminösa, men ofta ganska konturlösa, planer genom åren, är det här något annat. Så drivs utvecklingen numera i stor utsträckning också av seriösa storföretag.
Problemet med lastbilsflottans elektrifiering har tidigare bland annat varit de långa laddtiderna. På den punkten är Mörnstam bestämd. Enligt lagstadgade körscheman måste till exempel lastbilschaufförer göra 45 minuters paus var fjärde timme. Då får inte toppladdningen ta längre tid än så.
Han kallar det toppladdning, till skillnad från depåladdning som sker långsammare på natten, men som kommer att stå för 60-70 procent av batterikapaciteten. Framtiden tycks alltså redan vara här.
Fast allt detta kommer naturligtvis att innebära större elförbrukning, vilket Mörnstam håller med om. På kortare sikt är dock överföringskapaciteten mycket viktigare. Infrastrukturen måste byggas ut.
Häri ligger förstås en utmaning, som också kan kräva stora investeringar. Alla nickar medhåll när Carl-Fredrik Graf påpekar att man inte ska underskatta omställningsproblemen. Samtidigt som man kan vända på frågeställningen också. Sophia Jarl menar till exempel att Norrköping (och andra städer) gått för långt i försöken att minska biltrafiken i centrum, samtidigt som man då motarbetar människor som gör sitt för miljön genom att köra miljövänliga elbilar. Det behövs alltså en delvis ny kommunal trafikpolitik, där det självklart också blir enklare att ladda sin bil i närheten av bostaden.
Än så länge är det förstås ändå ganska annorlunda på lastbilssidan, men jag tror utvecklingen kan gå fort. Det är inte många år sedan elbilar till synes var för entusiaster och på många sätt egentligen var rätt opraktiska. Det har rört på sig sedan dess.