Finland har stängt sina gränser. Åtminstone har alla gränsövergångar till Ryssland tillfälligt stängts för allt utom godstrafik. Eventuella flyktingar som vill ta sig till Finland får hädanefter göra det med flyg eller båt. Vilket inte lär bli många i vilket fall som helst.
Hela historien är både märklig och uppenbar på en och samma gång. Märklig eftersom det ger ett nästan absurt intryck hur migranter lyckats ta sig hela vägen genom det vanligtvis besvärliga Ryssland, för att korsa gränsen till Finland långt upp i norr. I de senaste fallen har färden förmodligen gått via Murmansk. Då är vi bra långt från Mellanöstern och Nordafrika – varifrån nästan alla migranter tros komma.
Fast historien är också uppenbar, för alla inser ju att alltsammans är ett påhitt signerat den ryska statsmakten. Jo, migranterna är förstås riktiga och många kan säkert uppvisa djupt tragiska livsöden. Men desamma är bara bönder på det ryska schackbrädet, som kan offras vid behov.
Några detaljer sticker ut. Cyklarna förstås. Det är nämligen förbjudet att korsa den finska gränsen till fots. Så migranterna kommer på cykel. Som om det skulle vara realistiskt möjligt att cykla mer än de sista kilometerna fram till gränsen.
Exakt hur alla kommer över cyklar vet vi inte, ej heller varför de faktiskt är relativt lämpligt klädda för årstiden. Migranterna utgörs nästan uteslutande av män, huvudsakligen yngre, och det saknas praktiskt taget barn. Det är en bild vi sett från andra migrantströmmar, men den är mer påtaglig i höga nord och har förstås ryska orsaker den också.
Den ryska staten bryr sig nog inte om vem som lever och dör, men man vill slippa krångel. Alltså får "rätt" migranter "lagom" mycket hjälp. Så att de garanterar klarar sig den sista biten, men inte mer.
I absoluta tal handlar det visserligen inte om någon massanhopning vid gränsen, knappast över tusen personer. Av den anledningen vore det förstås enkelt för det annars vanligtvis invandringskärva Finland att ta emot samtliga. Det mer njugga finska agerandet har emellertid andra orsaker.
Vad man vet i Helsingfors är nämligen att alltsammans är en rysk påverkansoperation. Som i sig skapar finska problem, men också utgör ett sorts stresstest. Ryska myndigheter vill för liv och pina slippa återta några flyktingar, som inte kommer igenom. Fast framför allt hade man säkert berett sig på att skjutsa långt fler migranter till gränsen om Finland inte beslutat sig för att sätta hårt mot hårt.
Det är måhända beklagansvärt för dem som nu fastnat längre in på rysk sida, men i Europa råder det numera bred enighet om att stora, okontrollerade flyktingströmmar likt de 2015 måste undvikas. Det är alltså Finland som håller gränsen. Framför allt inser alla behovet av att inte låta sig påverkas av ryska provokationer, vilket ju det i praktiken är fråga om.
Det är inte första gången Ryssland prövar det europeiska tålamodet. Tidigare har Moskva försökt fösa stora mängder migranter över gränsen till Polen via Belarus.
Tyvärr är inte heller Ryssland det i sak besvärligaste landet i fråga. Turkiet har upprepade gånger och med viss framgång utnyttjat "flyktinghotet" för att vinna fördelar i förhandlingar med EU. Och vi vet ju alla hur besvärlig sultanen i Ankara – president Recep Tayyip Erdogan – kan vara.
Situationen är hur som helst olustig på alla sätt. Det är synnerligen cyniskt av Ryssland att utnyttja flyktande människor som nu sker. Men det är tyvärr inte överraskande.