"Om man inte förstår att sekretessbelagda uppgifter inte ska säljas vidare, så är det en kraftfull dumhet", konstaterar den tidigare försvarsministern Peter Hultqvist (S) – tillfrågad på nyhetsplats i NT apropå alla de lika märkliga som upprörande turerna i den så kallade helikopteraffären. Den som eventuellt varit kraftfullt dum är förstås Christopher Jarnvall (SD), numera kommunalråd i Norrköping.
Som det gått att läsa sålde Jarnvall sekretessbelagda uppgifter till helikoptertillverkaren NH Industries i början på 2000-talet, vilket rimligtvis gav tillverkaren en otillbörlig fördel vid Försvarsmaktens uppköp av ny helikopter. Jarnvall fick bra betalt (vi talar lågt räknat om en kvarts miljon kronor). "Jag hade inte en aning om att det här var känslig information", hävdar han nu...
Det låter faktiskt för dumt för att vara sant. Vän av sunt förnuft skulle i en motsvarande situation fråga sig själv om förfarandet riskerade att vara olagligt, eller åtminstone olämpligt. De stora summorna som diskuterades borde få varningsklockorna att ringa.
Eller inte. För det är inte säkert att sunda förnuftet styr i dylika frågor.
Intresse för försvarspolitiska frågor och goda kontakter inom sfären är tyvärr varken någon garanti för kompetens eller gott omdöme. I synnerhet inte när ett bete agnat med hundratusentals kronor dyker upp framför näsan. Något Försvarsmakten borde ta större hänsyn till umgänget med konsulter eller i rekryteringsfrågor. För lika allvarligt som Jarnvalls agerande är faktiskt att han över huvud taget kunde få tillgång till den känsliga informationen.
Därtill är alltså Jarnvall aldrig dömd. Eller om man så vill friad, för åklagaren lade ner åtalet eftersom Försvarsmakten inte längre hävdade att man lidit någon större skada av affären. Förklaringen var förmodligen åtminstone delvis politisk och potentiellt en till och med större skandal. Det ser onekligen ut som mörkläggning. Regeringen ville – med eller utan Försvarsmaktens förståelse – avsluta affären snabbt. Annars riskerade man att hela uppköpsprocessen skulle få tas om, liksom skadestånd från ratade helikoptertillverkare. Beredskapsskäl (vilka vid tiden visserligen säkerligen ansågs underordnade) talade också för en snabb affär. I det senare fallet skulle paradoxalt köpet av NH Industries helikopter bli ett av de största materiella fiaskon Sverige upplevt, med allt från långa leveranstider till dyrt underhåll.
Tyvärr slutar inte historien här. Som NT också kunnat avslöja har Jarnvall även kontaktats av den ryska säkerhetstjänsten GRU, vilket Säpo bekräftat. Själv vill han över huvud taget inte kommentera frågan ytterligare.
Det finns inte indicier, än mindre bevis, för att Jarnvall någonsin skulle ha gått Moskvas ärenden. Däremot är GRU:s intresse talande för den besvärliga situation han försatte sig själv i, genom olämplig hantering av sekretessbelagda uppgifter. GRU söker inte upp försvarsintresserade personer på måfå, utan söker personer på nyckelpositioner, som på ett eller annat sätt har potentialen att värvas. Helikopteraffärer med tveksamma inslag kan ge förhoppningar om såväl rekryteringsmöjligheter som förutsättningar att utöva utpressning. Naivitet är i sammanhanget ett plus i Moskva.
Under dylika omständigheter borde Jarnvall inte bara förstå hur allvarlig helikopterskandalen faktiskt var, utan också hur graverande uppgifterna fortfarande är. Liksom att både politiska kollegor och allmänheten finner kommunalrådets uppträdande som uttryck för ren och skär nonchalans.
Som NT:s chefredaktör Fredrik Lagerqvist tidigare skrivit, finns det en öppen inbjudan att diskutera frågorna med tidningen. Att inte ta de chanser som finns att, om möjligt, förklara det egna agerandet är emellertid kraftfullt dumt det också.