Dagarna har blivit veckor och snart månader. Kriget i Ukraina fortgår, fast till synes med allt lägre intensitet. Med ett halvt undantag för belägringen av Mariupol tycks den ryska storoffensiven ha avstannat, ja mer än så. På vissa håll har ryska trupper retirerat. Under tryck från ukrainsk trupp, men i regel ändå under någorlunda ordnade former.
Det kan ju tyckas lugnande, fast är det egentligen bara på marginalen. Om den ryska krigsmakten lyckas omgruppera effektivt, rotera utmattade trupper och tillföra nya resurser finns risk för en ny storoffensiv senare i vår.
Samtidigt talar flera faktorer till Ukrainas fördel. Segervittring och ständig tillförsel av västlig vapenhjälp. Liksom den ryska oförmågan att rätta matsäck efter mun. Det är uppenbart att den ryska krigsmakten lider av allvarliga obalanser och därför också lidit stora nederlag. Med effektiv omgruppering finns visserligen möjligheter att slå till igen, men inte om man gapar efter alltför mycket.
Istället för att undersöka de reella möjligheterna till en storoffensiv i öst – med syftet att lägga hela Ukraina fram till Dnipro under sig – förefaller den ryska generalstaben fixerad vid den ukrainska huvudstaden. Förutsättningarna för att ens omringa Kyiv är emellertid begränsade och än besvärligare lär ett faktiskt erövringsförsök bli. Då har man inte heller så stor nytta av sin dominans vad avser pansartrupper.
Fast framför allt har man det ukrainska klimatet emot sig. Vårvintern präglas av det som på traditionell svenska brukar kallas menföre och i Ukraina går under namnet rasputitsa. Åkrar men också vägar förvandlas sakta men säkert till en ovanligt seg lervälling. I begränsad utsträckning går det fortfarande att använda vägar för lättare fordon och fottransporter, men pansarfordon kör obönhörligt sönder desamma. Ofta är de dessutom i riktigt dåligt skick redan tidigare. Jag har själv åkt på huvudleder genom Ukraina så fulla av potthål att alla det inte längre duger att tala om höger- eller vänstertrafik, utan bara ett ständigt sicksackande i låg fart för att undvika fordonsskador.
Ett alternativ för Moskva är att vänta till längre fram i vår, då landskapet torkar upp. Samtidigt som Vladimir Putin då får räkna med att det ukrainska försvaret byggts upp ytterligare, medan Ryssland fortsätter lida svårt av de internationella sanktionerna. Tiden talar inte till Moskvas fördel och just nu är alla alternativ mer eller mindre dåliga för den ryske diktatorn. Han får skylla sig själv.
Слава Україні! Героям слава!