Varför har inte UNRWA:s högste chef Philippe Lazzarini redan fått sparken?
Vissa menar att Israel redan har ångrat sig. Dess säkerhetstjänst släppte uppgifterna om hur tolv anställda på FN-organet UNRWA (United Nations Relief and Works Agency) på olika sätt deltog i Hamas attack på Israel 7 oktober förra året. Något som först rapporterades av Wall Street Journal.
Det är förstås en tillräckligt stor skandal i sig, men problemen inom UNRWA går mycket djupare än så. Enligt trovärdiga uppgifter ska upp till tio procent av organisationens 12.000 anställda i framför allt Gaza ha kopplingar till Hamas. Det är häpnadsväckande fast egentligen kanske inte så överraskande. De flesta på UNRWA är lokalanställda. Många sympatiserar förmodligen ärligt med terroriströrelsen, andra tvingas så att säga sympatisera av det tryck som Hamas utövar överallt i Gaza.
Att Israel kanske ångrar sig beror på att man kan tvingas ta över, eller försöka ta över, delar av det hjälparbete som UNRWA hittills bedrivit. Skandalen har nämligen gjort att ett stort antal länder åtminstone tillfälligt pausat donationerna till UNRWA. Däribland, efter viss tvekan, har också svenska Sida beordrat en paus. Särskilt påfrestande är förstås att stora givarländer som Frankrike, Storbritannien och USA stoppat alla transaktioner.
Många – med FN:s generalsekreterare António Guterres i spetsen – fruktar nu för att den redan svåra humanitära situationen i Gaza ska förvärras ytterligare och det redan i närtid. Det finns visst fog för den oron, fast frågan är mer komplex. Och i Guterres fall kan det också handla om han vill skydda sig själv eller UNRWA:s högste chef Philippe Lazzarini. Det enklaste är då att frågan utreds (eller dras i långbänk) medan just de få som deltog direkt i angreppet på Israel ställs till svars, och UNRWA under tiden kan återuppta det mesta av sin vanliga verksamhet.
Andra menar sannolikt att det vore riskabelt, den humanitära situationen till trots. FN har nog med problem för att man ska låta en organisation som infiltrerats av terrorister få fortsätta sin verksamhet nästan som om inget hänt. Att hotet om hungersnöd utnyttjas för att slippa en uppgörelse som slutar med UNRWA rentav skrotas.
UNRWA:s sannolika terroristkopplingar har dessutom retroaktiv återverkan, för även om Hamas är en relativt ung rörelse har FN:s hjälporganisationen funnits på plats ända sedan slutet av 40-talet. Vilka andra oegentligheter kan ha förekommit?
I praktiken har UNRWA – som också finns på Västbanken och i grannländer som Jordanien – vuxit samman med samhället i Gaza på ett inte helt lyckligt sätt. I synnerhet inte de senaste åren, då området styrts av Hamas. Det som ursprungligen fungerade som en just en hjälporganisation för palestinska flyktingar, har med tiden fått andra mer eller mindre permanenta uppgifter. I flyktinglägren ansvarar man för både skola och sophämtning.
UNRWA-skandalen gör att många börjar ifrågasätta FN:s politiska neutralitet.
Eller kanske borde man skriva "flyktingläger", för det är inte traditionella tältläger vi ska tänka på, utan snarare vanliga bostadsområden – om än i allmänhet påtagligt fattiga. Många av flyktingarna är det inte själva, utan barn och barnbarn till dem som ursprungligen tvingades fly i samband striderna 1948-49.
UNRWA sköter uppgifter som staterna – och inte minst då Israel – borde hantera själva. Dessutom har man naturligtvis blivit en av de tyngsta arbetsgivarna. Det var aldrig tänkt så från början och det är inte heller så att det inte finns andra hjälporganisationer som kan gå in med direkt humanitärt understöd. Inom FN borde det givna svaret förstås vara UNHCR.