Michael Maasing från Smeder utan gränser.
Snart har kriget i Ukraina pågått i 1000 dagar och det går att förstå om vi alla börjar bli lite krigströtta. Fast egentligen har ju kriget pågått mycket längre än så. Det började med den ryska attacken på Krim redan 2014.
SVT:s mångårige Rysslandskorrespondent Bert Sundström påminde oss om det, när han höll föredrag på Norrköpings Rotaryklubb under torsdagen. Han var naturligtvis på plats i Kyiv redan då, under Euromaidan för tio år sedan. Fast också under det ryska storanfallet för drygt två och ett halvt år sedan.
Medan resten av världen bävade för att detta storanfall skulle följas av en storockupation insåg Sundström att det inte alls skulle gå på det sättet. Ukrainarna skulle försvara sig. Så blev det också.
Fast först förklarade han hur en torniquet fungerar. Avsnörande förband fick vi lära oss att det hette när jag gjorde värnplikten. Som andra utrikeskorrespondenter har Sundström fått lära sig hur man använder en torniquet och även, för en kort stund, fått den åtspänd för att känna effekten.
Det gjorde fruktansvärt ont. Men alla vet att detta förband räddar liv.
Ukrainska soldater har torniqueter. Med de ryska kan det nog variera. Köttkvarnen i Donbas kostar upp emot tusen ryska liv. Varje dag. Så vilken nytta gör då ytterligare 10.000 nordkoreanska soldater, som nu "bjudits in" av Rysslands diktator Vladimir Putin, frågade Sundström retoriskt? De räcker någon vecka...
Många svenskar skänkte mycket i början av kriget. Sedan dess har vi alltså blivit lite krigströtta. Men vi är fortfarande många som vill hjälpa till och alla dessa små och stora insatser behövs. För att köpa torniqueter och annan sjukvårdsutrustning, eller som nu inför vintern rädda människor från att bokstavligen frysa ihjäl när ryska anfall slår ut energiförsörjningen.
Därför var det glädjande att höra om det arbete som Smeder utan gränser bedriver. För organisationen talade Michael Maasing och berättade om att ända sedan kriget började har bilar med hjälpsändningar körts ner till Ukraina – där också bilarna i sig utgör en del av hjälpen. Såväl privatpersoner som företag och organisationer bidrar till dessa hjälpsändningar. Till exempel har Häfla Bruk skänkt svetstråd till flamdämpare och Hults Bruk timmerhakare vid bygge av skyttegravar och värn.
I själva verket var också hela torsdagskvällen ett välgörenhetsmöte, som Norrköpings Rotaryklubb anordnade till förmån för Ukraina. Jämte över 100 betalande gäster såldes bland annat pins – där förtjänsten gick till ovan nämnde torniqueter.
Personligen tror jag att sådana möten är mycket viktiga och faktiskt inte bara för ukrainarna, utan också för oss själva. Det är lätt att bli missmodig eftersom kriget tycks kunna pågå nästan hur länge som helst. Men en sådan inställning gynnar bara den ryska aggressionen! Hjälpen gör stor nytta och behövs.