Små civila helikopterdrönare kan också göra stor nytta och utnyttjas effektivt av Ukraina.
Det påstås att det enda vi lär av historien är att vi inte lär något av historien. Misstag tenderar alltså att upprepas mot bättre vetande – i synnerhet när ofta trögrörliga institutioner ska byta inriktning.
Som försvarsmakter.
Sverige saknade i praktiken reguljära flygstyrkor när första världskriget bröt ut och inte tycks man ha lärt sig mycket av detsamma heller. När kriget var slut saknade vi i stort sett fortfarande stridsflyg värt namnet. Under hela kriget införskaffades blott ett 60-tal plan av synnerligen varierande ursprung.
Vi fick inte ett självständigt flygvapen förrän 1925 och det var först under nästa världskrig flyget fick sitt stora militära genombrott i Sverige.
Ändå insåg alla med minsta insikt redan 1914 att luftstriderna skulle revolutionera kriget och snart utgjordes stormakternas flottor av tusentals maskiner. Omsättningen var enorm, liksom den tekniska utvecklingen.
Precis som i dag, under kriget i Ukraina. Fast då talar vi om UAV, eller drönare som de populärt kommit att kallas.
Bara i våras förlorade Ukraina över 20.000 drönare. I månaden. Och de ryska förlusterna var knappast mindre.
Nu bör man visserligen veta att de flesta drönare är mycket enkla, ofta sådana man kan köpa i vilken hobbybutik som helst. De fyller ändå en viktig funktion, framför allt för närspaning. Över huvud taget är spaning och eldledning drönarnas viktigaste funktion.
Samtidigt används förstås drönare för också för attackuppdrag. Allt från lätta bomber fästa på små helikopterdrönare, till långdistansattacker där drönare både kan vara beväpnade och fungera som sin egen missil.
Ofta skjuts de ned och ibland är det nära nog drönarnas huvudfunktion! Ofta är det lätt att slå ut drönare på långt håll med luftvärnsrobotar. Problemet är robotarna nästan alltid är mycket dyrare att producera än drönarna. Därmed blir också de till synes fruktlösa ryska angreppen på exempelvis Kyiv begripliga. De flesta skjuts ned, men dessa relativt enkla iranskkonstruerade drönare är billiga att producera – medan Ukraina är beroende av ständiga leveranser av dyra robotar från väst.
Utvecklingen påvisar behovet av att utveckla också motmedel. Det är mycket möjligt att traditionella lv-kanoner får en renässans. Ukraina använder med viss framgång till och med närmast antika kulsprutor mot drönare.
Något förenklat kan man ändå säga att drönare förstärker krigets defensiva krafter, åtminstone i mer låsta positioner. Drönarspaning gör det svårt att göra ens mindre förflyttningar på marken utan upptäckt och infanteriets soldater kan i vissa situationer faktiskt vara säkrare utanför pansrade fordon än inom desamma. Samtidigt som drönarna också har sina svagheter och till exempel kan vara mycket väderberoende.
Utvecklingen påvisar ändå behovet av snabb anpassning, men i Sverige tycks det som vanligt gå trögt.
Det är i sig lite märkligt, för insikterna om drönarnas betydelse ligger långt fram och vi var faktiskt tidigt aktiva med att pröva dessa vapensystem. Men därifrån till att omsätta proven i praktisk verksamhet är tydligen steget lång.
Det svenska försvarets arsenal av drönare imponerar inte.
Vi har ett halvdussin drönare av den äldre typen Örnen och i bästa fall något fler av den yngre Korpen. I praktiken ingenting. Ungefär som med stridsflygplan under första världskriget.
Också Försvarsmakten kan nämligen vara fredsskadad. Och inbilla sig att man har flera år på sig att utveckla nya system, köpa in drönare i stort antal och anpassa den militära verksamheten. Örnen ska till exempel inte ersättas förrän 2028. I bästa fall.
Naturligtvis är frågan minst lika mycket politisk som militär och överbefälhavare Micael Bydén föreslår faktiskt en kraftig förstärkning. Men inser politikerna i försvarsutskottet verkligen hur bråttom det kan vara?
Nåja, vissa förband kan ändå hoppas på lite större inköp. Ett hemligt antal lätta drönare kommer att köpas in till Hemvärnet för närspaning. Varför Hemvärnet? Förmodligen eftersom ytövervakning är en av HV:s grunduppgifter. Beslutet är faktiskt helt logiskt och omfattar sannolikt hundratals drönare. Inte nödvändigtvis någon stor sak visserligen, om det i praktiken handlar om något som motsvarar vad vem som helst billigt kan köpa på nätet. Dessutom ska de fördelas på 40 bataljoner, om HV ska få tillgång till drönare över hela landet.
Det är ändå en bra början. Men det krävs mycket mer.