I dag rullas den nya versionen av Gripen, JAS 39 E, ut från Saab-fabriken i Linköping. Ett kostsamt men imponerande tekniskt mästerverk, som ska matcha det bästa Ryssland kan mönstra på andra sidan Östersjön.
JAS 39 E kommer att börja levereras 2018 och lär därmed inte komma till användning mot exempelvis IS/Daesh i Syrien och Irak. Om nu det någonsin varit aktuellt att skicka stridsflyg till mellanöstern. När försvarsminister Peter Hultqvist (S) träffade sin franske kollega Jean-Yves Le Drian under gårdagen för att debattera svenskt stöd till Frankrikes krig mot terroristerna, måste han ha varit pinsamt medveten om Sveriges taffliga agerande i frågan. Först utlovade Stefan Löfven solidarisk hjälp, efter terrordåden i november. Därefter fegade han ur. Trots fransk begäran kommer Gripen inte att sättas in och över huvud taget har regeringen uttryckt sig vagt om vad vi eventuellt kan bidra med.
Till skillnad från den habile Hultqvist lär Löfven ha lyssnat mer på utrikesminister Margot Wallström (S), som i så fall ytterligare en gång tillåtits skada Sveriges intressen. Eftersom Sverige inte är med i Nato, är det särskilt viktigt att agera solidariskt inom EU. Att regeringen gör tvärtom tolkas med rätta som dubbelmoral utomlands, eller som uttryck för en instabil och farligt naiv säkerhetspolitik. Under gårdagens artighetsvisit lovordade naturligtvis Le Drian bara Sveriges agerande, så som ett stödpaket omfattande bland annat ökad svensk hjälp till Frankrikes agerande i Mali. Fast på en direkt fråga konstaterade han lagom kyligt varje EU-medlems rätt att själv fatta beslut i dylika frågor.
Hultqvist rörelseutrymme är alltså begränsat, men åtminstone på marginalen gör han faktiskt vad han kan. Under helgens Lennart Meri-konferens i Tallinn deltog Hultqvist för första gången, dessutom med ett påtagligt skarp anförande med udden österut. Under konferensen framfördes baltiska förhoppningar om Nato-garantier i svensk riktning. Bakgrunden är värdlandsavtalet och andra exempel på svenskt Nato-samarbete, vilket kan irritera Moskva. Egentligen är den svenska politiken tveksam! Visserligen bättre än inget alls, riskerar Nato-samarbetet att öka Sveriges risker utan de uppenbara fördelarna med ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Samtidigt är Natos beroende av oss nästan lika stort som vårt av Nato.
Alldeles oavsett inställning, går det nämligen inte att gå runt Gotland. Ett ryskt uppträdande mot ön i ett krisläge skulle försvåra Natos möjligheter att försvara framför allt de baltiska medlemsstaterna. Även om ingen säger det öppet skulle Nato kunna tvingas agera preventivt (med eller mot Sveriges vilja) för att förhindra en sådan utveckling.
Ett starkare svenskt försvar i allmänhet och på Gotland i synnerhet skulle däremot fungera stabiliserande, oavsett om vi går med i Nato eller inte. Det borde aldrig råda någon tvekan om att vi kan försvara oss, vilket tyvärr är fallet i dag.